En utav mina finaste vänner, faktiskt den aldra finaste, ska ha fest på lördag, och vi är såklart bjudna. Jag har sett fram emot det här, tyckt att det ska bli jättekul. Igår kom det fram, han har inga som helst planer på att gå, han skrattade som om det var helt befängt att ens tänka att han skulle gå. Hon bor på gångavstånd från honom och han kunde dyka upp lite senare, jag förstår verkligen inte varför han inte vill. Klart umgänget ger jag väl inte en femma för, märkligt folk osv.. Men ändå! Umgänge, grilla och alkohol!!? och mig, jag trodde jag skulle räcka som argument.

Jag sa till honom att jag blev ledsen, och han bad om förlåt för att han gör mig besviken. Men det spelar ingen roll. Jag ville att han skulle gå med mig, jag ville inte behöva gå själv, ensam igen, som alltid förut. Jag vill inte att han ska följa med mig under tvång, det skulle inte vara samma sak. Så den här festen är väl egentligen förstörd redan, jag har inte bestämt mig än för hur jag ska göra och reagera. Det känns som att jag inte nämner det något mer, lika bra å vara tyst och om han inte säger något så går jag dit ensam och dränker mina sorger.