Alltså i min familj är vi många barn, jag är äldst och ibland är vår mamma väldigt ledsen och trött i perioder och det kan vara rörigt, alla kan vara osams och alla kanske har kompis med sig hem.. Ni förstår? Ändå är det inget emot vad jag upplevde hemma hos honom tidigare ikväll, käre värld. Hans ex är inte att leka med alltså.

Jag kom dit i tron om att de skulle ringa efter henne (exet) senare, att det skulle vara lungt. Det är alltid så. 'det är lungt' säger han, och när han inte vet så säger han att vi ska improvisera eller att 'det löser sig'. Jag tycker det känns jobbigt.

Jag har gråtit i mig frukost och lunch idag, för att orka vara en normal tjej, och när jag åkte ifrån honom visste jag att jag skulle kräkas. Jag åt en tallrik glass och funderar nu hur länge jag ska vänta. Hej från mig.

Igår frågade han mig om jag ville ha en ring utav honom, jag sa ja. Han frågade vilken storlek jag hade, och då insåg jag att han var seriös. Undra vad för slags ring han tänker köpa :) Närå, jag tänker inte ens låssas att jag tror det är en förlovningsring, han vet att jag inte tror på äktenskap.. Även om jag tror på oss.

Han är mannen i mitt liv, det råder ingen tvekan om det. Jag tänkte på det igår när vi hade sex, han är så pass mkt äldre än mig, och sexet är helt obegripligt bra. Och om bara jag mår okej så är livet tillsammans himmelriket. Jag kommer aldrig våga släppa någon så nära inpå som jag gjort med honom, jag vill inte tänka på att någon annan ska röra vid mig och ingen annan kommer någonsin duga. Jag måste börja äta, så att jag inte är så hemsk mot honom.