Bilder på oss två på facebook från i helgen, gotta love it!! :)
Jag funderar på om hans ex tar illa upp av det, eller skrattar åt honom.

Jag hoppas ingetdera, jag hoppas hon är ok med det!

Fö jobbar jag ikväll, näst sista kvällen före min mini semester. Onsdag är sista kvällen. Jag har spytt två gånger ikväll, jag måste prata med honom. Jag ser ledigheten som ett vägskäl, och jag vet inte vilket håll jag ska gå åt.

Hursom så är det skönt att redan ha spytt upp allt,

behöver inte fundera på det mera nu :)

<a href="Följ">http://www.bloglovin.com/blog/2544059/not-ontop?claim=mtf44akmtt3">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Kokade faktiskt potatis och stekte lite fisk tidigare, men det ligger kvar på tallriken på bordet, bredvid telefonen med obesvarade sms och samtal. Jag orkar inte idag, ingenting.. jag ligger kvar i soffan och tar tag i mig själv i morgon.

Igår ringde han och lät helt desperat, bad mig komma dit 'jag behöver dig nu min älskade' sa han. Jag åkte självklart dit, mest för att sitta och vänta på honom kändes det som? Han behövde inte mig. Han hade inte tid för mig. Varför skulle jag då släppa mitt och åka dit? Äh, skitsamma.

Någon undrade, jag är 24 år.

han kom (motvilligt) till festen, cirkulerade en stund och sa 'är det okej om jag åker hem å hämtar lite alkohol, det här var ju bara schysst folk' :) Jag blev så förvånad och så lycklig, så blev det och han kom tillbaka och vi partajade hela natten lång!

Folk frågade om vi var ett par och var väl lite skeptiska till en början. Men efter midnatt kom en utav tjejerna fram och sa att hon såg på oss att vi verkligen var kära, att alla såg att det inte handlade om "att han vill ha ung fitta och att du är ute efter pengar" det är riktig kärlek. Jag vet inte om någonting träffat mig så rakt i hjärtat någon gång, hela jag log, hon tjatade vidare på samma spår och det var så mysigt.

Bulimin var närvarande, såklart. Det är den alltid numer. En gång när jag reste mig, sista gången, frågade han oroad vad jag tänkte hitta på. Jag ljög och sa att jag skulle leta cigaretter. Jag gick in i badrummet, startade vattnet och stoppade in fingrarna, när jag är klar hör jag mjuka knackningar på dörren. Jag låser upp och öppnar skamset dörren, han tar min hand och drar med mig till kökssoffan och sätter sig ner och sätter mig i sitt knä. Jag gråter och skakar men det är ändå så mkt lugnare inuti mig än när jag är själv efteråt, det finns ingen ångest utan allt bara är. Och han är där, idag skäms jag för att han inte kunde få vara lyckligt ovetande, men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kände mig inte så fet och äcklig i morse när vi vaknade iaf.. Alltid något :)

En utav mina finaste vänner, faktiskt den aldra finaste, ska ha fest på lördag, och vi är såklart bjudna. Jag har sett fram emot det här, tyckt att det ska bli jättekul. Igår kom det fram, han har inga som helst planer på att gå, han skrattade som om det var helt befängt att ens tänka att han skulle gå. Hon bor på gångavstånd från honom och han kunde dyka upp lite senare, jag förstår verkligen inte varför han inte vill. Klart umgänget ger jag väl inte en femma för, märkligt folk osv.. Men ändå! Umgänge, grilla och alkohol!!? och mig, jag trodde jag skulle räcka som argument.

Jag sa till honom att jag blev ledsen, och han bad om förlåt för att han gör mig besviken. Men det spelar ingen roll. Jag ville att han skulle gå med mig, jag ville inte behöva gå själv, ensam igen, som alltid förut. Jag vill inte att han ska följa med mig under tvång, det skulle inte vara samma sak. Så den här festen är väl egentligen förstörd redan, jag har inte bestämt mig än för hur jag ska göra och reagera. Det känns som att jag inte nämner det något mer, lika bra å vara tyst och om han inte säger något så går jag dit ensam och dränker mina sorger.

och det var inte tack vare min svartsjuke-ångest över att ha sett henne hos honom, nej nej. Det var tack vare hans sätt att hantera mig. Han gjorde verkligen allt rätt för mig igår. Vi började med att älska, han hängde tillochmed upp en filt för fönstret i sovrummet så det inte var så djävulskt ljust! Sedan fick han i mig mat, och sedan åkte vi till några utav hans vänner och pratade skit hela kvällen. Jag somnade leende och det sista jag sa var 'tack, tack för idag, jag älskar dig'.

Dagen idag har varit som inlindad i rosa moln

och jag har varit den perfekta lilla flickvännen åt honom!

Ja, jag kallar mig lilla, jag tycker det känns okej, jag krymper ju faktiskt! Jag älskar min våg, jag kan inte äta och låtsas att det inte spelar någon roll, jag får straffet direkt morgonen efter.

Nöjd med dagens. I början när jag hade våg för några veckor sedan handlade det om att komma under 80kg. Idag känner jag mig riktigt nöjd med 77 komma vad som helst. Försöker att inte jaga upp mig för mkt över att jag måste minska varje dag, det skulle jag ändå inte klara av, bara jag har koll så jag inte skenar uppåt igen. Sakta nedåt tack :)

Jag visste ungefär när han skulle komma hit. Jag åt några godisar, faktiskt bara några den här gången och inte en hel påse. Jag berättade det för honom, som att skryta, då säger han 'det är bättre du äter mat'. Han menade väl bara väl, men det kändes som ett slag i magen. Som att han egentligen sade att jag inte förtjänar godis och att jag är fet nog som det är, vilket ju är rätt, men jag vill inte att han ska säga sånt, jag tål nog inte det.