Magen är tömd.

Jag känner mig lugn och tillfreds, annat än när jag för en halvtimme sedan stod och grät över toalettstolen över att jag till en början inte fick upp något.

Nu ska jag surfa på lite vuxensidor, göra det skönt för mig själv och somna. Tills han kommer hit med sin manliga famn och underbara hår, tänk om det här sista stycket hade varit allt jag hade att skriva om idag...

Idag pratade jag om mitt kontrollbehov med honom, berättade att det enda jag kan kontrollera och utöva kontrollbehovet på just nu är mat. En sanning.

om jag fick tre önskningar skulle jag önska att tiden stog stilla (dvs att vi inte åldrades), att jag inte kräktes och att jag kunde dansa. Fy tusan vad jag önskar att jag kunde dansa!

Jag vet inte om det är meningen att jag ska klara av det här, förmodligen är det så. Kvällen är för ett utav deras gemensamma barn, så jag säger inget jag har inte rätt till det. Men det känns.

hämtmat under tvång, han ville få i mig mat, och jag vill inte göra honom ledsen. Självklart åt jag tomt i kartongen, det var så gott! Och jag har inte ätit på länge, det var det första jag behöll i magen sen jag kom hem, allt annat har jag kräkts upp, och nu känns det som försent att kräkas upp det. Jag har varit dålig i magen hela morgonen,  är väl ovant att få något att ta hand om för tarmarna kanske.

Men jag ligger kvar i hans säng, vill inte kliva upp och åka hem och väga mig. Väntar jag tills han kommer hem och äter lunch kan jag dricka kaffe med honom och då blir det som står på vågen sen inte något att bry sig om, ingen morgonvikt eftersom jag druckit något.

Jag hittade en 'pro bulimi' sida på nätet igår. En lista på saker man kan göra om man vet om riskerna men ändå inte vill bli frisk, som tips. Massor utav de sakerna gör jag, utan att tänka på att det hör till det här, och samtidigt som det skrämdes så kände jag mig mindre ensam.

Usch, vill inte ens tänka på inläggen jag gjorde igår. Nu vill jag berätta att vågen står på 77,9kg och jag tänker fortsätta få den siffran att sjunka. Måste få i mig små måltider så jag inte hetsar, så jag inte kräks.

I helgen, dagen efter att vi drack, när jag låg kvar i sängen, hoppade han upp i sängen och ställde sig gränsle över mig, mot mitt ansikte. Det var fantastiskt upphetsande. Tyvärr klev han snabbt av igen.. Jag ska be honom göra det igen. Sen tog han mig bakifrån, och jag skäms för att jag var så orakad, och det var så ljust, men jisses vad skönt det var..

Jag känner mig hopppfull, trots att jag vet att jag inte kommer träffa honom ikväll heller. Och att samma ångest kommer äta upp mig då igen. men jag kan väl få hoppas att det går bra, nu ska jag sova och ställa alarmet på lunchdags.