Vi lägger oss vid elva, myser lite och sen brukar vi somna. Numer ligger jag mest och vrider och vänder mig. Alltid har han haft armen om mig när vi somnat, men det är ingen ide nu. Jag vänder mig och frågar om jag får hålla om honom ist, jag kommer ändå inte somna.. Och om han håller om mig kommer jag bara väcka honom sedan.

Nu fuckar bloggplatsen sig oxå så ni får inte mer.

Önska mig en god natts sömn ikväll? =)

Ni får ingen ursäkt för dålig uppdatering, för ni ursäktar inte era obefintliga kommentarer ;) Well livet är en bergochdalbana med mitt humör. Har en ask neurokan, som jag bör testa. Bara för att hejda mig själv lite. Funderar på att återgå till femal balans, men jag saknade att vara glad. Jag sket i allt när jag gick på det, och det var så sjukt tråkigt. Nej jag har inget roligare att komma med. Förutom att det snart går att plocka svamp på riktigt! Hittat några enstaka när jag vart i blåbärssvängen.. Snart dags å leta på riktigt :)

Det här kommer sluta med att jag blir vansinnig över nån liten jävla skitsak. Som vilken kaffekopp jag får mitt morgonkaffe i? Jag talar för döva öron hela tiden. Även om det oftast rör sig om småsaker som inte spelar någon roll, så är det skitjobbigt. Man tycker ju att just eftersom det ÄR skitsaker kunde man ju få sin lilla vilja igenom någon gång iaf. Såå frustrerande, samtidigt som jag känner mig skitfånig som blir upprörd.

De flesta i vår närhet vet numer om att han och jag är ett par. Det är så djävulskt skönt. Samtidigt så är det så att vi inte direkt har umgåtts så mkt, det är ju såklart spännande, men varken han elr jag är så överdrivet sociala av oss så det har inte blivit av.

Men nu så!

Igår hade han bjudit hem vänner på grillning, så som förr i tiden. De accepterade mig och vi hade trevlig kväll. Mkt trevlig kväll. Kände mig aldrig otrygg eller oönskad, jag kräktes inte!

Idag åkte vi med fikakorgen i handen till två av mina vänner, där vi båda välkommnades med öppna armar och tusen nyfikna, välmenande frågor. I morgon blir det som sagt fest, byafest där både han och jag förmodligen kommer ha bekanta. Det känns så spännande hela tiden. Jag tycker om.

Samtidigt vet jag inte. Jag blir så arg hela tiden, och ledsen och.. allt! Humörsvängningar till tusen. Det känns inte tryggt i hans famn längre. Ingenting har egentligen förändrats, men ja. Jag är inte lycklig mest hela tiden.. Jag är mest nedstämd.. Det är jobbigt.. Så fort han inte ägnar mig uppmärksamhet, känner jag mig utanför. Och jag vill inte vara så krävande som det gör mig..

Jag läste i boken, bulimibibeln att ett tips till anhöriga var att om de inte var väldigt överviktiga kanske inte skulle banta just nu. Jag förstod det inte, herregud vad bryr jag mig om vänner bantar, tänkte jag, det är ju alltid nån som bantar..

Idag började han prata om att vi borde skaffa hund. En som behöver motioneras, så vi fick röra på oss. Jag blev genast illa till mods. Jag minns inte riktigt, men han pratade vidare om att han borde sluta äta så mkt onyttigheter och försöka leva sundare. Jag stängde av, ville inte säga något orätt så jag sa ingenting och slutade lyssna.

Han kom och satte sig på golvet framför mig och frågade hur det var med hans älskade. Han sa att hans tankar var i all välmening och att han bara vill försöka hjälpa, och jag svarade att jag vet det och att han är fin.

Han sa 'släpp in mig. låt mig veta.. släpp in mig till ditt innersta, hjälp mig förstå' och det brast för mig. Tårarna sprutade och snoret rann, han blev försett och hade inte alls räknat  med det.

Vi redde väl aldrig ut det hela. Vi pratade om hur mkt vi tycker om varandra och allt som är bra, istället. Det känns ofärdigt. Gruvar mig för när han ska fråga något mer, jag måste hjälpa honom hjälpa mig, men jag vet inte hur.

Bulimibibeln känns som den är skriven för småbarn. Men det var så rätt för mig, men jag vet inte hur han ser på det. Sen tycker jag inte riktigt att den förklarar ångesten helt, vilket är vad jag tror han har svårast att se. Det är mest det han frågar om, vad som händer i mitt huvud när jag stirrar med tom blick, ser rädd ut och sedan irrar omkring i panik. Hemskt är vad det är. FAN OXÅ!

Kollade just arkivet och insåg att jag inte berättat för er. Vi har kollat på vuxenfilm ihop, hela förra helgen. Torsdag, fredag och lördagkväll hade vi tillgång till kanaler. Han chockades nog lite av att jag på riktigt ville se, han tyckte det var mysigt. Mysigt var ordet han använde, om att titta tillsammans med mig. Vi tyckte om samma filmer, han tittade på tjejerna och ville ha filmer mer tjejer han skulle kunna tänka sig att umgås med. Jag tittar på tjejerna, önskar jag såg ut så, och jag tittar på hur de gör, hur det skulle kännas. Vi båda blev rejält upphetsade, och hade awesome sex.

Efter det har han pratat om att köpa nåt kanalpaket, så vi kan göra det när vi vill hemma hos honom. Me likey!!

Bakade massor idag, bad honom komma hit och fika. Jag tittade på och frös in resten. Bad honom stanna, han stannade. Men inte tillräckligt länge.. jag låste efter honom när han gick, och sen kräktes jag. Hatar att jag älskar hur magen känns just nu. Värkande tom, tom tom..

Men han försökte, han är så fin. Jag svek honom, igen.

Nya tag.. om jag hittar kraft någonstans. Lovade honom att äta kvällsmat själv, men så lär det ju inte bli.. urk.