Jag slänge mig om hans hals när han kom hit igår, jag höll honom hårt och sa gång efter annan att jag älskade honom. Det var så skönt att bli omhållen, det spelade ingen roll längre att jag hade sockerdricka i benen, han skulle hålla mig om dom svajade. Han kysste mig i nacken och jag sa att jag älskade honom ännu lite mer då. Han kysste mig igen. Vi kramades och tyckte om varandra, det var underbart.

Sen kom bomben. Jag fick veta varför han inte svarat när jag ringt. Han sa att han hjälpt sin son att fixa en grej (jag vill inte skriva vad, anonymitet ni vet). Jag tyckte han formulerade sig så märkligt, så jag frågade vem hans son skulle göra det åt. Helt oväntat så kom det fram att det var till hans mor, alltså min karls ex.

Kunde man skjuta blixtrar med ögonen så hade jag gjort det. Det var alltså därför han inte svarat när jag ringt, letat honom hela dagen. Första gången ringde jag därför att känslan kom över mig, att jag inte duger åt honom och att det aldrig kommer bli lika självklart som att hon hörde ihop med honom. Jag ville höra att han älskade mig, men då var han upptagen med DET?! Det sved, fan vad det sved.

Sen så tycker han att jag är tramsig. Vafan ska vi behöva bråka om en sån sak frågar han, och jag svarar att det undrar jag med för det ska vi inte behöva. Han slänger oxå ur sig att det är en skitsak, när det finns andra grejer i vårt förhållande som inte funkar som vi kanske borde prata om.

Vad han menar med det har jag ingen aning om. Fick inte ur honom det heller. Försökte lirka ett par minuter, få veta vad han tänkte och kände, men det var omöjligt. Så då sket jag i det och gick och la mig. Har han dissat mig hela dagen för att indirekt hjälpa henne så kan jag dissa honom för att sova.

Hela mitt ansikte knölar ihop sig bara av att tänka påt.

SÅ. JÄKLA. ARG.

Vad han menade kan jag väl fråga gudarna om. Förmodligen är det att jag inte kan vara hans hemmafru och göra allt som hon gjort eller som han vill ha det gjort. Eller att jag inte ger mig i varje diskussion och håller med honom för husfridens skull. Eller att jag inte kompromissar mer än rimligt i vissa frågor och att han därför inte får sin vilja igenom. Ja okej, jag är förbannad och svartögd. Men jag tycker att säger man en sån sak får man tusan utveckla det lite mer va. Ååååh. MORR!

Nu vill inte jag höra att ni tycker jag ska lämna honom. Allt annat vill jag gärna höra. Typ att jag har rätt att vara arg och så.