Jag har slut på tårar och jag varken skakar eller vaggar längre.

Men jag vill fortfarande dö, en gasläcka skulle vara ypperligt.

Jag gjorde honom besviken igår. BESVIKEN.

Vi vet väl alla hur det ordet svider.

Jag tror han lessnat på att förlåta mig.

Och jag orkar knappt be om förlåtelse längre

för jag tycker inte jag är värd att förlåtas.

Hur många chanser ska man få?

Vi träffades på lunchen. Han sa att om jag inte dykt upp

hade han tänkt ta en frukt i fickan och åka hem till mig

och klättrat in på balkongen och bankat tills jag öppnat.

Tur att han slapp det. Tur tur tur.

Fast det värmde lite i hjärtat att han tänkt det.

Jag vill bara dö. Bort från allting.

Det enda jag vill är att dö. Eller läggas in någonstans där jag slipper allt.

Han mår inte bra av mig, och jag är inte värd någonting.

Jag kommer bara dra ner honom i skiten oxå.

Jag har inget utbyte med någon annan. Jag bara ger och ger.

Jag har ingen lust längre. Med någonting.

Jag vill bara dö.

Jag orkar inte jobba idag. Jag vill inte.

Jag vill åka till min häst, hon som är i himmelen.

Döda mig. Döda mig.