Hela dagen har gått bra. Min lägenhet är fläckfri.

Och jag har tänkt att jag inte behöver säga nåt ikväll.

Lite silent treatment, det vore bra om jag klarade av det.

Nu har jag inget mer att göra.

Jag mest ångar, och kommer hinna koka innan vi ses.

Han kommer säga nåt om hur det gick idag jag kommer

#1 explodera

#2 gråta.

Känns så jävla ovärt.

Jag började dagen med en kopp kaffe och ett gäng kakor.

Nu ska jag kräkas och sätta igång med förmiddagens måsten.

Ledig över dagen, då tänkte jag städa.

Jag bara vet att det blir en skitdag.

Hans ex ska hjälpa ett utav deras barn idag med en grej, och han assisterar. De träffas inte ens, kommer inte ens prata elr se varandra. Det är bara för att han vet vad jag känner. EGENTLIGEN har jag inget emot det för det är okej.

Men det känns inte som det.

Jag har duktighetskomplex, det är därför jag ska städa. Det måste vara perfekt här. Jag känner mig sämre än henne, mindre kvinna åt honom. Om jag städar och har lägenheten i tiptop känner jag mig duktigare. Det känns bättre. Jag får något annat att tänka på.