Jag slänge mig om hans hals när han kom hit igår, jag höll honom hårt och sa gång efter annan att jag älskade honom. Det var så skönt att bli omhållen, det spelade ingen roll längre att jag hade sockerdricka i benen, han skulle hålla mig om dom svajade. Han kysste mig i nacken och jag sa att jag älskade honom ännu lite mer då. Han kysste mig igen. Vi kramades och tyckte om varandra, det var underbart.

Sen kom bomben. Jag fick veta varför han inte svarat när jag ringt. Han sa att han hjälpt sin son att fixa en grej (jag vill inte skriva vad, anonymitet ni vet). Jag tyckte han formulerade sig så märkligt, så jag frågade vem hans son skulle göra det åt. Helt oväntat så kom det fram att det var till hans mor, alltså min karls ex.

Kunde man skjuta blixtrar med ögonen så hade jag gjort det. Det var alltså därför han inte svarat när jag ringt, letat honom hela dagen. Första gången ringde jag därför att känslan kom över mig, att jag inte duger åt honom och att det aldrig kommer bli lika självklart som att hon hörde ihop med honom. Jag ville höra att han älskade mig, men då var han upptagen med DET?! Det sved, fan vad det sved.

Sen så tycker han att jag är tramsig. Vafan ska vi behöva bråka om en sån sak frågar han, och jag svarar att det undrar jag med för det ska vi inte behöva. Han slänger oxå ur sig att det är en skitsak, när det finns andra grejer i vårt förhållande som inte funkar som vi kanske borde prata om.

Vad han menar med det har jag ingen aning om. Fick inte ur honom det heller. Försökte lirka ett par minuter, få veta vad han tänkte och kände, men det var omöjligt. Så då sket jag i det och gick och la mig. Har han dissat mig hela dagen för att indirekt hjälpa henne så kan jag dissa honom för att sova.

Hela mitt ansikte knölar ihop sig bara av att tänka påt.

SÅ. JÄKLA. ARG.

Vad han menade kan jag väl fråga gudarna om. Förmodligen är det att jag inte kan vara hans hemmafru och göra allt som hon gjort eller som han vill ha det gjort. Eller att jag inte ger mig i varje diskussion och håller med honom för husfridens skull. Eller att jag inte kompromissar mer än rimligt i vissa frågor och att han därför inte får sin vilja igenom. Ja okej, jag är förbannad och svartögd. Men jag tycker att säger man en sån sak får man tusan utveckla det lite mer va. Ååååh. MORR!

Nu vill inte jag höra att ni tycker jag ska lämna honom. Allt annat vill jag gärna höra. Typ att jag har rätt att vara arg och så.

Har nyss kommit hem efter, som min kollega så korrekt uttryckte det, monsterpasset. Det är 30h sen jag kramade min prins senast, jag har sedan dess kräkts lika många gånger som antalet timmar sömn jag fick inatt. 5. Vilket oxå är samma som antalet gånger jag ätit något, macka, middag, chips, kaffe, the med smörgås är vad som varit ner i mig och vänt.

Jag kom hem, gick in i köket och ställde handväskan på bordet, klädde av mig där jag stod och gick in i duschen. Dushade snabbt och satte mig sedan i soffan. Där sitter jag nu. Och där tänker jag sitta, i min nakenhet tills min prins kommer hit och jag kan få känna livet igen, bara att få känna hans kroppsvärme kommer vara himmelskt.

Tänker på om jag borde äta något. Jag borde nog det. Men jag orkar verkligen inte kräkas en gång till. Jag pallar inte det. Dricka något kanske. Nä. Sitter här.

Jag har ju valt att göra bloggen till min ångestplats. Hit går jag när jag mår som sämst, eller när ja är stolt över att inte må så sämst. Men det känns enformigt och tradigt.

Redan i hallen, när jag skulle krama min vän adjö var jag på väg att gråta. För jag visste att jag skulle kräkas. Så. Jäkla. Sjukt.

Jag vill verkligen inte! Samtidigt vill jag inte vara hemskt hemsk ikväll igen. Jag vill inte behöva ägna en sekund åt att tänka på att jag borde kräkas. Jag vill försöka låtsas att allt kan bli bra. Det kan det inte, jag kommer fortsätta ha dåliga och mer dåliga dagar, tillslut orkar han inte med mig mer och vi som par går under. Jag vill inte tänka på det. Fan oxå.

Han blev ledsen igår av att jag var så ledsen. För att han inte förstår. Jag förstod inte heller vad som hände och kunde inte förklara mig. Han såg på mig med trasiga ögon hela kvällen.

Idag har jag ätit några lösgodisar, det jag hade kvar. Två bitar sockerkaka, det enda fikabröd jag hade tinat. En halv chokladkaka. Sex koppar kaffe och en neurokan. Hejhej.

Vad gör alla glada idag tro..?Själv sitter jag i skogen, på en Sten, slåss mot mygg och gråter. plocka bär var det tänkt men jag KUNDE inte förmå mig att lyfta hinken. jag bara stirrade skrämt på min älskade och sa att han skulle gå och att jag skulle komma efter. men här sitter jag. han var hit och kollade till mig för ett tag sen. jag tänkte att om jag bloggar torkar ögonen lite. phew jag vet inte vad som gick fel.