Åt mig. Åt mina frågor..

Men jag måste fortsätta fråga, för jag har verkligen ingen aning.

Om jag inte blandar in mig själv så kan jag kanske se klart på det här

så jag provar.

Det handlar om en kvinna som kan väga 40kg (hon äter mediciner som tar bort all aptit) och en tjej som ser normal ut, jag älskar hur hon ser ut, jag vet inte vad jag ska gissa på, 60kg 65? Alltså jag har verkligen ingen aning, och sedan en storväxt kvinna som kanske väger runt 150kg el mer. Hon är ny i bekantskapskretsen för mig så jag vet inget om henne.

Det handlar inte om att döma någon. Det handlar inte om att verka viktig.

Nu känns det ju dumt att skriva det när jag gissat vikter.

Men jag ser mest ut som den sistnämda kvinnan,

men köper kläder i samma storlek som 60kg tjejen.

Det bli knutar i min hjärna!!!

60kg tjejen är inte större än 40kg kvinnan,

och jag ser ut som 150kg.

Men det är ju skillnad på 40 och 150kg,

hur fn kan vi ha samma klädstorlek.

Han skrattar. Jag vet att det är hjärtligt, och att han älskar mig. Det hörs på hans skratt att det inte är ett elakt skratt. Men jag får det inte att gå ihop. ALLS. Så jag kommer fortsätta fråga. Jag har ingen aning om hur jag ser ut. Jag kan inte föreställa mig att veta det. Vilken känsla! Självkänsla..

Aldrig har jag väl haft någon att fråga heller. Men jag vet att han är ärlig. Han skrattade i början och sa att jag hade samma klädstorlek som 150kgs kvinnan, som att jag skulle förstå att det var skämt. Den lilla stund han förstod att jag verkligen undrade så tänkte han efter och sa, ja kläderna sitter förmodligen lösare på 60kgs tjejen än på dig. Men inte mycket.

Vi använde såklart namn när vi pratade igår. Jag vill inte att han ska börja fundera på vad jag väger. Han skrattade och jag vill citera honom 'ja hon 60kg är ju skitsnygg hon, smal och vacker.. och så köper hon samma klädstorlek som du, du som är så tjock och ful..? är det så du menar? och känner..' han sa det med ett skratt och tyckte det var helt absurt.

Jag älskar honom!
Mest för att han är ärlig och inte ljuger, så därför vet jag att jag borde tro på honom. Jag älskar oxå att jag kan låta honom skratta åt mig. För det är han.

 

Eva

4 november 2011 08:50

Klickade, vilket jag aldrig gör, på en "promoted" blog i vänsterspalten på Bloglovin' och kom till dig.
Jag tycker om hur du skriver, känslan dina ord förmedlar!
Önskar dig en fin helg!

http://provtyckningar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så trasigt allting.

Det är kaos här nu, lite lungt kaos sådär. Det har varit skönt att jobba två dagar. Vi har träffats på luncherna, men jag har haft kvällarna för mig själv. Det är mest för att jag inte vet var jag står som det har varit skönt. Det är otänkbar...

http://www.youtube.com/watch?v=R883RgLMLMw&feature=player_detailpage ...

-0,15kg 49dagar kvar och 4,6kg kvar ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Ändå helt okej med tanke på att jag redan druckit massa kaffe och ätit en frukt. Orkade inte vänta tills jag kom hem till vågen, är bara så less.   Inte ens att fasta klarar...

Det är fortfarande hemskt att vara den här tjejen. Den här tjejen ska iväg på jobb om en halvtimme cirkus och gråter just nu hejdlöst över laptopen.   Hon saknar sin förra häst något så enormt. Hon fanns alltid vid såna här tillfällen. Ku...