Fy fan vilken bergochdalbana jag har varit idag. Upp som en sol och ner som ett ankare.

Att han trots det ligger i min säng nu är ju ofattbart, underbart och älskvärt.

Ändå är jag så vansinnigt arg på att han inte sitter bredvid mig i soffan istället.

Ni vet som små barn som slagit sig, och som börjat stortjuta när de ser sin mamma

för att få lite tröst? Typ sånt tjut, som känns helt absurt. Det har kunnat varit helt omotiverat

och spelar ingen roll vart jag varit. Hu så hemskt. Kan skylla på pms nu men jag vet inte.

Mens om några dagar. Men femal balansen borde väl ha satt in nu? Kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så trasigt allting.

Det är kaos här nu, lite lungt kaos sådär. Det har varit skönt att jobba två dagar. Vi har träffats på luncherna, men jag har haft kvällarna för mig själv. Det är mest för att jag inte vet var jag står som det har varit skönt. Det är otänkbar...

http://www.youtube.com/watch?v=R883RgLMLMw&feature=player_detailpage ...

-0,15kg 49dagar kvar och 4,6kg kvar ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Ändå helt okej med tanke på att jag redan druckit massa kaffe och ätit en frukt. Orkade inte vänta tills jag kom hem till vågen, är bara så less.   Inte ens att fasta klarar...

Det är fortfarande hemskt att vara den här tjejen. Den här tjejen ska iväg på jobb om en halvtimme cirkus och gråter just nu hejdlöst över laptopen.   Hon saknar sin förra häst något så enormt. Hon fanns alltid vid såna här tillfällen. Ku...