Sortera och organisera. Ägnas dagen åt..

ägnades kanske såhär dags.

Det håller tankarna borta från hets och spya.

Samtidigt som jag är uppe och gör något så jag kan somna ikväll ändå.

Åt knäckemackor på förmiddagen. Behållt.

Druckit ett glad lättdryck på em. Bra.

Well well. hade tänkt bjuda hit familjen på kaffe idag.

Men efter vårt snack i morse kändes det bara fel att träffa dem.

Dels för att jag inte orkar med dem. Jag blir bara nedstämd.

Och dels för att jag inte vet hur mkt av det här jag kan lägga på dem, hur stor skillnad de hade kunnat göra om de agerat annorlunda. Om jag hade fått känna att jag dög någon gång och sluppit höra att jag vet fet, eller "ska du se ut sådär" om jag gjort mig fin för kalas. Jag vet faktiskt inte, hade säkert ändå haft problem, men de har nog inte hjälpt mig direkt. Men jag vet att det är jag och mitt problem, men just idag vill jag skylla lite på någon annan.

Är att planera själv och låsa fast mig i planen, där det ingår middag åt mig

och sedan ingen ensamtid. Det gör att jag stänger in mig i min själv

från det att jag inser vad han håller på med, tills långt efter vi ätit.

I drygt 2,5h var jag lite väck. Grät mest och sa ingenting på hela tiden.

Han står ut med det. För han vet att jag kryper till korset sedan.

När vi la oss igår tackade jag honom för maten.

Men jag sa oxå att jag inte förtjänat den och jag vill förtjäna min mat.

--

I morse hade vi ett väldigt jobbigt seriöst snack.

Mycket om min familj. Och om att jag är rädd för att dö.

Och hur jag vill att min lillasyster ska slippa tvivla på sig själv som jag gör.

Hade bestämt mig för den tighta klänningen igår.

Den som sitter åt och håller allt på plats och en tjocktröja utanpå

så alla valkar som blir inte syns.

Grejen var att den satt inte alls åt som jag mindes.

Den satt sjukt mkt lösare än den gjorde sist.

Dom andra var så fina och uppklädda så jag fick för mig

att jag skulle ta av mig tjocktröjan.

Det var nog rätt. Fick många komplimanger för klänningen.

Jag log inombords.

Dagen efter.

Känner mig så mobbad och utanför.

Facebook.

Alla tackar för igår och kommenterar varandras.

Jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag hatar det.

Jag vet att det inte var mig de störde sig på igår.

Det var en annan brud som var dryg.

Men jag känner mig ändå så utanför.

Får väl skylla mig själv som är ett miffo.

Gick bra. Hyfsat bra.

Jag spydde ingenting. Förens jag gick hem.

Bra där.

--

I morse när vi vaknade började min prins prata om vad han skulle göra idag.

Jag tänkte direkt att 'fan ska jag bli ensam och hetsa och spy idag?'

då frågade han vad jag skulle göra idag, och jag började gråta.

vi pratade lite mysiga saker innan han åkte. jag kände mig ok.

nu är det herr ensamhet som lagt sig som ett täcke över mig.

jag vet inte.

Redan innan jag kom in i min trappuppgång grät jag.

Jag visste att nu skulle jag hem, fika och sedan kräkas.

Det är gjort nu och det känns mkt bättre än innan det var gjort.

--

Igår när vi ätit pizza hade han en grej han skulle göra innan vi for till mig.
Jag glömde skriva det nyss. Jag fick sitta i bilen medans han var in till en vän.

Jag letade fram våtservetter och handsalva och tuggummi.

Klev ur bilen och ut i skogen. Försökte spy.

Men jag vågade inte. Tänkte på hur jag skulle få skämmas om han hörde mig

eller kom tillbaka medans jag hållde på.

Misslyckad klev jag in i bilen igen och hann tänka tjugo gånger

"jag hade hunnit. jag kanske hinner nu med. fan."

--

Lugnat mig inför ikväll med.

Jag kan alltid ursäkta mig med att jag måste ringa ett samtal.

Gå ut, gå så långt att jag inte hörs. Rakt ut från entren.

Jag ser om någon kommer ut. Spy och ingen märker.

Men tänker bara ha det som reservplan.

Vägde lika som sist jag skrev i morse så jag har ingen panik.

Jag tänker försöka ha KUL och inte behöva spy.

Igår lurade han mig. Han fick mig tro att vi skulle äta pizza, att jag skulle hem och att han skulle komma till mig sedan. Jag åt  pizza, men sedan följde han med mig direkt hem. Jag satt på huk på parkeringen och grät när jag förstod. Senare under kvällen sa jag förlåt för det, och tackade honom för allt han gör. Jag bekände att jag inte behållt någonting sedan förra torsdagen, och han sa att han förstått det och det var därför han gjorde så.

Jag berättade att jag var rädd för att må illa. Att jag var rädd för hur jag skulle reagera på att behålla mat. Han sa att han skulle hålla om mig genom det om det blev så. Han är fantastisk.

--

Dagens panik är att det är fredagkväll.

Alkohol. Jag vill inte.

Funderar på att dricka en cider, och fylla den med vatten resten av kvällen.

Fan va pinsamt om nån upptäcker.

Men hon jag är hos vet att jag äter neurokan och jag har sagt att jag mår knepigt av att dricka ihop med dom. Sen vet hon oxå att jag och min prins har ett större problem som gör att jag nog kan ursäkta mig rätt tidigt och säga att jag behöver vara hos honom.

--

Han sa igår att jag borde berätta för henne. Min finaste vän.

Men jag vill inte det.

Hon gör redan så mkt gott för mig.

Jag har förstått att jag har dålig eller ingen självuppfattning.

Försöker ta tag i det och jag frågar henne ibland hur jag ser t

i jämförelse med folk på stan eller på tv.

Jag tror hon börjar förstå oxå att jag har knepigt förhållande

till mig själv. Men hon kastar mig upp i skyarna varje gång.

Hon är redan bra för mig. Jag vill inte dra henne nedåt.

alltså seriöst? nä. vem fan kan GILLA det?
Ingen kan väl vara seriös med det.

och vad är det för skruvad humor? suck.

hörde om scum manifestet på radion i bilen i morse och blev så förbannad.

jag skulle aldrig någonsin kalla mig feminist.

jämställdhet = <3

men feminister har aldrig velat vara jämställda.

de har velat hämnas och ta över.

eftersom det är 'deras tur nu' hah.

extremfeministiskt och mörk humor. NEJ!

bara skruvat och stört.

visst det har några år på nacken, men att översätta och ta det till sverige?

föreställningar och kritiker från expressen som försvarar skiten?

FYFAN. tur jag inte behöver bry mig egentligen.

fått skriva av mig lite. tack.