Alla inlägg under december 2011
Att sitta och veta att man ska trycka i sig mat om någon timme är jobbigt.
Vill gå och kräkas igen. Vet att jag är nästintill tom.
Vet att det blir kramper och yrsel om jag kräks mer nu.
Ska nog läsa lite i min nya bok.
Simmar Emma - min kamp mot bulimi.
Jag åt den där laxen och spydde upp den direkt.
Det var gott, och lätt att få upp.
Spec när den är ugnsvärmd o inte stekt.
Satte mig i soffan igen o han ringer och första frågan jag får är:
"Jaha. vad äter vi ikväll då? Är du sugen på pizza?"
Väger mig alltid före att jag äter och efter jag spytt.
Vill alltid att vågen ska visa lika el minus det som var innan jag åt.
Även om jag vet att det inte betyder att jag fått upp exakt allt
eftersom jag spyr upp typ magsaft o så, blir det ungefär lagom.
Har jag någonstans bestämt mig för.
Sitter just nu och börjar bli sugen på något.
Antar att det är sån där vanlig hunger, fast jag inte känner igen den.
Tankarna går som så att jag kan dricka kaffe och äta pepparkakor
och sedan spy. Precis som igår.
Men jag har redan så ont i magen, så jag vill helst inte spy.
Och att äta och behålla är otänkbart.
Eftersom det är helg och han inte har något spec för sig
så finns risken att han tänker ge mig mat.
Om jag bara dricker så kommer jag spy.
huu.
det jag egentligen är sugen på, det är lax och barnaise sås.
kanske vore värt det. det är ju ändå helg och det ska ju ändå upp.
jag värmer upp ugnen så får vi se hur jag gör.
tack bloggen för ideen.
Har sänkt mitt bmi med 2, är nu på 25, men i överkant.
26 å uppåt är övervikt. Har alltid haft över 27 å 28
Det är när jag försökt tänka att jag inte är SÅ fet
som bmi har sabbat för mig.
För med ett bmi som säger överviktig är det svårt
att inbilla sig själv något annat.
Tänk när jag inte behöver söga att jag ligger i överkant av vad som är normalvikt?
När jag för 23 dagar sedan bestämde mig att prova det här på riktigt
så trodde jag att det bara skulle vara motigt.
Trodde inte det skulle vara såhär lätt att hitta motivation och bekräftelse på att
det funkar.
Räknade ut vad jag gårr net på den här tiden, och med sjukt mkt optimism så
skulle jag kunna var på 70,0 till julafton, nästan. Eftersom jag blivit duktigare nu än
de första dagarna jag provade.
Fast med julbord och julmat så är det väl knappast tänkbart.
Kanske kan satsa på nyår iaf? Äh. trigger trigger!!
Beror på hur mkt jag får vara ifred.
Han hade missat ett samtal igårkväll från sin alkolistvän.
Han som jag är så innerligt förbannad på.
Han som jag gång efter annat bett dra åt helvete.
Han som min prins vill ha kvar som vän.
Fast deras vänskap ibland äter på honom inifrån.
Han lyssnade av röstbrevlådan och jag låg bredvid och hörde det mesta.
Det var fem minuter dravel, nedlåtande och elaka kommentarer.
Antydningar om att min prins skulle vara den som inte betett sig
och att han borde ta sig i kragen. (WTF??)
Det var snack om ytterligare en bekant som har sina problem
och alkolisten satte sig såklart på sina höga hästar och sa
"det kanske är jag som ska berätta för honom vilka problem han har" (igen WTF??)
Jag blir så jävla trött. Jag har mina problem.
Jag är medveten om dem, och jag skulle nog bete mig
ungefär lika illa som den här alkolisten om jag inte hade mer hjärna än honom.
Det kanske är därför det är så känsligt, för jag blir helt jäkla tokig!
Det kokar i mig bara av att höra hans röst och "lilla vännen" attityd.
Före hans alkolist karriär startade var han en grymt bra person.
Han var intelligent och lyckad, han var en förjävla bra karl!
Han tror fortfarande att han är samma person, och lever på det.
Hans vänner från förr minns hur han var och det är bara därför de
orkar ställa upp. Jag har inte lika många goda minnen och pallar inte ställa upp.
Jag låtsades att jag inte hört, och frågade vad han sagt.
Min prins slätade över allt och sa att de skulle ses i morgon (idag).
Jag hörde att han var lite tyngd av allt han sagt.
Jag sa till min prins att han är världens finaste och att han måste komma ihåg det.
Vadfan gör man?
Ingenting.
Han sticker snart härifrån och blir någon annans problem.
Han har inte tid kvar i den här byn för att han ska kunna inse.
Han skulle bara bli arg och ovän och min prins tycker inte att det är värt det.
Han vill att alkolisten ska minnas honom som en bra vän.
Jag bävar inför nyår.
Han har alltid brukat fira nyår i lag med min prins.
Jag har satt som mål att inte behöva prata med honom innan han sticker.
För jag har bett honom så många gånger att dra åt helvete
och ifrågasatt hans sätt att vara att jag inte pallar att hålla käften.
Dessutom tror jag inte på det han säger, han säger att han har en brud
att flytta till. Men det är någonting som inte stämmer.
Lögner. Fyfan. Jag orkar inte.
Sitter heldre ensam på nyårsafton än är med honom.
Whohey. Bättre än jag fantiserade om igår.
--
Mår fortfarande lite illa över allt som sagts av min prins.
Han menar det inte så som jag tolkar det, jag överdriver.
Men ingen rök utan eld, och såklart är det någonting som han saknar.
Jag önskar bara han ville säga vad.
74,9 nu ikväll.
Jag åt ju ändå som ni läste frukost.
Jag fikade sedan, spydde.
Tog en macka till på eftermiddagen och behöll den
i flera timmar innan jag spydde upp de som fanns kvar av den.
Så jag har ätit och ändå visar vågen drömsiffror <3
Fantiserar om morgonvikten i morgon.
Tar jag sovmorgon blir den ännu bättre.
Undra om jag klarar av att motionera nu.
Det var ju helt otänkbart för några månader sen.
Jag bröt ju ihop när vi tog en promenad.
Vet fortfarande inte varför. Det hände flera gånger.
Å andra sidan var jag helt ur balans då.
Och det är jag inte nu. Kanske borde testa.
Fast nä. Jag är inte intresserad av kondition
eller att bygga muskler.
Vill inte sätta upp projekt som misslyckas.
Look in the mirror at your thighs.
-------
Jag vill ha vardag ihop med honom.
Jag vill inte sitta i min lägenhet och vänta på att han åker hem till sig
och gör det han ska och kommer hit och sover.
Jag vill vara hemma hos honom när han kommer hem från jobbet,
jag vill höra när han springer ut och eldar
och jag vill höra när han slår igen dörren till dushkabinen
istället för att sitta helt ensam och vänta på honom.
Jag saknar att bo hos honom. Det vore bra för mig och oss på alla vis.
Han vet att jag saknar det och han saknar mig oxå när han är hemma och fixar med huset.
Men vi vill inte driva iväg hans son. Jag vill inte ta den platsen.
Hon som skrämde iväg hans son.
--
Min prins deppade över det igår.
Istället för att spinna vidare på hur mkt jag oxå vill bo där nu påengång
vilket känns som farligt. Vi får lugna oss.
Så sa jag;
"Du behöver inte önska iväg honom, du kommer få sakna honom sen när han flyttar"
Det löser sig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
||||
|