Känns som veckor sedan jag bloggade, kikade och såg att jag bloggat igår. sjukt. men det har inte hänt så mkt. han kom med mat igår, han såg såret och blev knäckt. frågade om jag skulle må bättre utan honom. sen frågade han om jag skulle kunna skärpa mig om han hotade att lämna mig. nej och nej. Kvällen gick bra. sen wordfeudade han i sängen tills jag nästan somnat. Då blev han jätte deppad över något ganska jobbigt och personligt men han la fram det så fel och jag tog illa upp och vi blev osams. Rätt så illa, han skrek och jag grät. fast vi vet båda att det ordnar sig, och klockan var mycket. vi la oss på varsin sida, sa jag älskar dig och somnade. vaknade omslingrade i morse. allt ok igen.

Igår frågade jag honom om han inte skulle sitta sällskap med mig

och kika på när barnet hade träning inne i stan ikväll. Han nekade.

Han ringde nyss och hade varit in i stan. Och inte joinat mig?
Ja jag tycker det är jobbigt.

Han frågade om jag ätit. Jag svarade inte.

Han sa att han skulle komma sedan. Får se.

Jag behöver ingen mat ikväll. Det går bra ändå.

Ska dricka lite vatten istället.

På tv nu.

Idag har jag ätit en knäckebrödsmacka och fem smågodisar.

Nu vill jag bara gå iväg och kräkas. Men det går inte.

Fina barnet är här och jag måste vara glad och sådär.

Går inte så bra. Ångestätermiginifrån.

Min älskade har en vän, jag har nämt honom förut. Jag klarar inte av honom, för han är en idiot. Han har sina problem och det är synd om honom. Men jag tycker ändå inte att man får bete sig hur som helst. Jag skulle säga så mkt elakt om han provocerade mig till att prata. Hur ska man hantera det?

Det var i slutet på julbordet igår som det helt enkelt inte gick längre.

Det började pratas om snittvikt på alla deltagare på julfesten.

De övriga diskuterade fram o tillbaka, betraktade alla en efter en.

Jag ville försvinna. Det resulterade i att jag fick sluta klösa när

jag kände att det blev blött. Blodigt. Jag trodde inte jag rivit så hårt.

Fan.

De kom fram till att vi hade snittvikt på 70kg.

Det kändes inte alltför hemskt.

Nu handlar det bara om att han inte får bli alltför besviken

på mig när han ser min hand.

Och just, det handlar fortfarande om att väga 70kg.

Jag kanske inte når dit på julafton, och det är ok.

Men jag tänker fortsätta sikta på det. Det känns bra.

Det handlar oxå om att jag nu ska gå och kräkas lite.

Vaken massor inatt. vill inte hem och väga mig.

Vi båda gillar djur. vi vill båda skaffa en hund. vi har pratat om det länge och hela jag har blivit så lycklig av att tänka på det. Han kan bara tänka sig en enda ras, den enda ras som jag absolut inte kan tänka mig. den ras han och hans ex hade ihop. han tycker den hunden (som hon har nu) är perfekt och jag tror det är fel att skaffa hund med visioner om att den ska bli en kopia av den. men så är det oxå svartsjuka jag som spelar roll. jag har gråtit så många gånger när jag sett den hunden, det har betytt att hans ex varit in i det jag kallar mitt. det finns inte längre några positiva associationer till hunden. jag funderar vidare på om han vill återskapa det som de hade ihop och att jag ska bli en kopia av exet. Varför vill han inte rubba sig? Det finns liknande raser med samma egenskaper varför är de otänkbart? jag blir så osäker på allt. jag vill att vi skaffar hund ihop! :(