Jag skrattar nu och kommer gråta sedan.

Han ville äta pizza ikväll. PIZZA.

Fattar ni?
Jag är redan uppe i kalorimålet för idag.

700-900 till? Plus säkert läsk.

Mer ångest, underbart. Fucking jävla underbart.

Ska försöka att hindra Mia från att bryta ner honom.

Ska använda hjärnan och tänka först innan jag bladdrar..

undra hur längen det går.. >_<

Nu börjar det närma sig tiden han kan ringa.

Jag mår illa och vill spy.

Åt lunch med en väninna idag.

Jag tycker inte om när jag inte kommer undan.

Känns det bättre om jag spyr?
Nej.

Gör det någon skillnad på min vikt?
Ja, jag väger nog mer i morgon än om jag låter bli.

Kommer jag göra det ändå?
Ja.

idiot. är det fel att vara avundsjuk på de som blir tvånginlagda?
Ja antagligen, läste i en blogg om avundsjuka gentemot en anorektiker.

Och visst är väl det pricken över iet, tänk om man iaf hade varit smal..

Fast man vet hur sjukt det är, och hur dåligt en anorektiker mår..

Så kan man inte låta bli att avundas, det kanske är en annan känsla

men den känns som beundran och avund..

När jag kommer ihåg hur illa det gick igår hos tandläkarn

känns det som någon kastar en sandsäck i magen på mig!

Jag skäms och känner mig så sjukt dålig.

Jag vet att det kommer bli hemskt svårt att ta mig dit nästa gång.

Förmodligen kommer det gå åt helvete. Då med.

Jag kommer vara tvungen att byta tandläkare. IGEN.

Så jag iaf kan inbilla mig att den inte vet om att jag är

hon som aldrig kommer på sina inbokade tider. FAN!

Snart närmare trettio än tjugo. Och kan inte ens gå till tandläkaren själv.

Jag förstår det inte ens. Allting går alltid bra när jag väl sitter i stolen.

Då är det inga problem. Då är jag lugn. Varför är det då så jobbigt?? =(