Var på 400 kcal idag. hungrig som ett as. åt fil med musli nästan en vanlig portion. måste spy innan jag kan ligga ner utan att ha mat på väg upp ur halsen. idiot.

Han frågade mig igår varför jag gör som jag gör mot hans älskade tjej. min första spontana tanke var "jag vill kunna se mig i spegeln utan att vilja gråta" men jag hörde själv i hjärnan hur patetiskt det lät och började stortjuta innan jag sa det högt. han blev knäckt och frågade mig varför och jag sa att jag inte vill hata mig själv mer. men min första tanke gör fortfarande lite ont.

Orkar inte gå in på detaljer och jag vet att jag inte längre krymper som jag borde.men idag i jobbsammanhang ropade en kollega jag inte träffat på länge över hela rummet när jag ljög lite fint för att komma undan fikabröd. hon sa att det såg ut som att jag inte fikat något öht på länge. övriga instämde och för första gången någonsin njöt jag av allas blickar. jag ska ner mer men lyckoruset.. ni fattar va? :) givetvis följt av skam. jag är sjuk, och lurar dem. hemsk människoliknande varelse.. x(