Jag mår fysiskt okej, no worries. men jag gråter. tankar tankar.. hemska tankar. jag borde hata och förtränga, det vore nog bäst för mig. det var inte planerat. han ångrar sig inte. han skulle lika enkelt kunna göra om det fast han har mig som sin tjej nu. varför inte lixom. åh jag vill inte tänka på det!! :'(

Är rätt lugn. åt lite middag på jobbet och har rökt massor. gått till rökgaveln så fort tankarna skenat.. fått prata nonsens med okända och ikväll har det funkat. har kunnat sköta mitt jobb riktigt bra och det känns fint. behövde inte ens ringa honey. värsta delen av kvällen återstår när jag blir helt ensam. jag kom ihåg mina piller idag så tänker hoppas det oxå går vägen..

och jobbar. kläder är på och sminket ditkletat.

tur man kan fuska sig pigg. hu.

sov mycket idag och kommer ha svårt att omna ikväll.

längtar inte alls.

hoppas jag slipper frågor om min vikt idag.

tjocka tröjor.. trodde väl aldrig jag skulle behöva ha det.

varken för att värma min alltid svettiga kropp.

eller för att slippa höra att jag blivit mager.

kärlek till det men orkar inte idag. inte idag. en annan dag..

Ungarna är här nu.

Lyssnar på melissa horn, hon har en lugn röst.

Hennes sorgsna texter passar min sinnesstämmning.

Gjorde en smoothie. Mjölk, mango och en banan.

Kände att jag var tvungen att få i mig nåt.

Tänkte testa om det var något som gick att få i sig utan att vilja ha mer.

men tror att det är för sött. suck.

I morse när jag släppte av honom;

'åh älskade. du får ringa mig..ring mig ikväll NÄR du har ätit'

'förlåt, jag lovar att ringa dig OM jag äter ikväll'

'ring efter middagen, NÄR du ätit middag'

'jag älskar dig så mkt, tack..'

Vet inte hur jag ska ställa mig till det här.

Vill redan nu veta hur hela kvällen ter sig.

Men det är omöjligt att veta hur det är på jobbet ikväll.

Kan inte planera i förväg. Det skiter sig bara om jag försöker.

Mår lite bättre nu.

Suttit och kikat på navelpiercingar.

Funderat på seriöst på det idag.

Tänk om jag blir smal i sommar och vill visa upp min nya mage <3

Nu är jag där. Jag skulle vilja ha hjälp.

Jag skulle vilja ha en tid bokad hos psyk.

Eller nåt.

Jag känner mig ändå tillfreds med min vikt nu.

Den är helt ok. Jag ska ner mer, väger 67kg idag.

Ny siffra på vågen men jag är så rädd.

Det är svårt att vara annat än rädd när man står kallsvettig i badrummer och skrubbar toan ren för lillasyster är på väg hit och man inte kan sluta skaka. Magen krampar inte och mitt hjärta gör inte ont. Men helt slutkörd och det känns som jag rasar ihop vilken minut som helst. Klätt på mig och sitter i soffan nu, försöker lugna mig.

Undra om jag skulle gå upp i vikt av att söka hjälp.

Då skulle allt vara förgäves. Men det sägs ju att över tid så går man ändå ner

och kroppen hittar nån slags balans om den får fungera ifred.

vill bara slänga mig i en fåtölj hos någon som hört det förut..

gråta. släppa allt.

Jag trodde inte det skulle vara så ångesfyllt att få den frågan. missförstå mig inte det är ljuvligt. Men skammen och lögnerna som medföljer. jag vet ju att allt bara är fel. att jag inte förtjänat sån uppmärksamhet för att ha blivit mer el mindre galen. jag har återigen pratat mycket med min prins och gjort hans ögon röda och tårfyllda i panik och förtvivlan. men vi pratar oss igenom allt. ok.