Låg i soffan på jobbet o kika på tv. rätt mysigt. men jag hatar det. jag åt fil ikväll med en av tjejorna vid åtta. jag vet att jag måste spy för att somna och har panik där under all mysighet. varför..? Det ska inte vara såhär.

Rusade från väntrummet hos tandl idag. hann ut i trapphuset och satt där och grät. en normal hade kanske frågat varför man aldrig blev uppropad men inte jag. hade fått en vän att skjutsa mig så jag inte skulle kunna fega ur. men hon hade annat uträtta medans jag var där. tog mig dit. checkade in mig. väntade till 30min efter min tid och det sjuka i mig sa att jag inte behövde utstå mer ångest. skam.

om inte lite värre när det är dag två på samma känsla.

jag känner mig oälskad, och undanskuffad.

jag vet att jag inte är värd att älska, men det känns falskt.

Att ligga i samma säng som någon och säga de tre orden

när det känns som att han inte vill ta i mig och

helst kanske inte ens vill se mig.

Jag tror på att det bara är en svacka. Han har mkt nu.

Men mest beror det på att jag varit för krävande.

Jag får väl ta mitt straff.

Spydde ikväll igen när han lämnade mig ensam efter maten.

Men jag har inte gått ner något på flera dagar, och det borde jag göra.

Fan oxå. Han får inte veta, han orkar inte veta.

Jag är ofta rädd för att dö nu. Det trycker ofta i mitt ena bröst

och jag hatar det. Skulle gå till grannen i morse och var tvungen att sätta mig på vägen och vila.

? sjukt.

värst av allt är ändå längtan efter mat. det står en bricka med bakverk här framför mig.

Jag skulle vilja äta upp dem allihop. Jag trodde jag skulle bli skyldig någon en tjänst

så jag slängde ihop lite extraordinära konstverk. Dom ser jättegoda ut. Skulle så gärna

äta hela bunten. Skölja ner dem med kaffe, äta ur den gamla chipspåsen sen nyår och dricka läsk.

Jag har kolasås med, skulle äta sked efter sked. sockersug.

Nej jag behöver inte socker. Jag behöver ingenting. Jag behöver låsas in.

(jag avslutar nu. för han pratar med mig. han låter glad.

han kommer ut ur wordfeud-koman. saknar allt bra ihop)

när ingenting känns bra och man inte får klaga. när man hänger över toastolen när han skottar snö. när han kommer in alldeles efterråt och. man beter sig konstigt. man får (välförtjänt men för sen) utskällning för att man är självisk och bara tänker på det. när man för första gången hymlar för honom för man inte vill såra honom. när allt känns jobbigt och han hjälper ordna sånt jag inte fixar i lägenheten och man känner sig urdum. och vill inte erkänna det. när man utelämnas från alla beslutsfattningar och bara känner sig som en överkörd docka. inte för att han fattar fel beslut men för att jag inte får vara med. när man oförberedd utsätts för hans forna familj och får panikångest och anses vara fånig. när man är dum och röker för många cigg på rad och mår illa. när man är stelfrusen och bara vill hållas om men knuffas undan. när allt känns så fel att det inte går att förklara.. då längtar man efter att somna och vakna upp till en ny dag. jisus vilken hemsk dag, som enligt alla andra varit en toppendag.. kan inte jag få vara som alla andra? :( usch.

Jag vart riktigt berusad, men aldrig för full.

Vi hade kul, utan att vara terror för mina grannar.

Min prins vart inte arg, trots att han fortsatte nyktert hela kvällen.

Vågen visade minus i morse, ??!! what!

Minus 0,15 sen igår morse. Jag drack alkohol, öl och läsk igår.

Dessutom moffade jag i mig ostbågar, kakor och choklad som bjöds! :o

Ja, åt ju kasst innan och sådär.. men ändå. Hur kan de bli minus idag?
Ah så skönt att vakna.

Snacka om att känna peppen direkt. Det var lätt att slå bort bakisheten

med lääääääääääsk, chiiiiips, piiiizza!!! och tänka att jag kör hårt redan på en gång.

Jag har kokat kaffe och ska köra ihop min vanliga frukost. SÅ NÖJD.

Just precis NU känns allt ok. Inte bra, men helt ok :)

Det hugger i bröstet och jag vill bara gråta. dom kan vara här vilken minut som helst. kl sex. jo jag spydde. deppig ensam värdinna. hur tänkte han.. jag vill inte dö.

Usch jag känner det nu. Ett obehagligt pirr i magen.

Och jag vet vad det beror på.

Min prins och jag är ledsna på varandra.

Det ska bli fest i lokalen ikväll, och han var den som bestämde dag.

Då blev det dubbelbokning och han kan inte komma förns framåt 22.

Man måste tydligen göra allt själv om de sk bli rätt. Känns riktigt pissigt faktiskt.

Och jag kan inte förstå hur sport kan vara viktigast, varje gång.

Dessutom vet jag hur det blir. Han blir arg.

Han har kommit sent så många gånger till fester.

Varit rädd för att vara med från början.

Och det har alltid slutat med att han blivit irriterad på 'fyllon'

som inte varit mer än berusade.

Han har mer än en gång sagt att det gått bättre om han vart med från början.

Och ändå.. nä. Jag ställer upp för honom. Utan att han ens frågade förra helgen

bestämde han att vi skulle grogga med hans bekanta, inte mig emot, men själva grejjen.

Jag fick vara nykter o chaufför.

Jag hatar när det känns såhär. Oavsett hur jag gör så blir det pissigt.

Jag kan inte säga att han kan låta bli att dyka upp.

Och jag är rädd för hur det blir om/när han dyker upp.

Vill inte måla upp honom som dålig. Alla kan väl göra missar, såklart.

Och jag vet hur han ställer upp för mig och Mia.

Men jag är ändå besviken. Vet inte egentligen om jag har rätt till det.

Hade jag vetat att det var med rätta hade jag varit arg.

Nu är jag bara nedstämd. Alkohol är säkert lösningen på det.

Nu till mitt andra problem. Ska jag spy magen tom, eller inte?

Dumt att dricka på tom mage. Men är den tom vet jag att jag inte har nåt däri..?
Suck. Om man bara hade fått vara normal.. :(

Jag känner mig rätt så lugn. Men jag är rädd att det är inbillat lugn.

Tvunget lugn, jag MÅSTE vara lugn idag. Och ha en bra dag.

Petat i mig min frukost iaf. 3,5h till lunch. Vaad tusan ska jag göra till dess?
Det är ett av mina nya problem. Jag har en massa tid över.

När jag inte äter/spyr hela dagarna.