Not OnTop

Alla inlägg den 4 februari 2012

Av notontop - 4 februari 2012 17:53

"MEN SKIT I DEN DÄR JÄVLA SJUKDOMEN EN STUND NU OCH KOM HIT TILL MIG!

DET BLIR LIKA SOM IGÅR OCH VI KAN INTE HA DET SÅHÄR VARJE KVÄLL!"


Jag bad att han skulle komma hit istället för att jag skulle komma dit.

Jag hade bakat åt honom, jag hade förberett så han kunde välja present

som han skulle ge bort och jag hade tinat köttfärs till middagen.


Jag blir less. Men kan väl inte anklaga honom heller.

Förbannat. Kissa och en cigg på det här.

Jag har ringt honom med jämna mellanrum sedan en timme tillbaka

för jag började känna hur jag spårade ut.


Jag vill inte att han säger såndär om mig. Jag vill inte förminskas

till någon som bara ska lyda.

ANNONS
Av notontop - 4 februari 2012 17:10

Provade bikinin jag hade i våras.

Jag har ju visioner om att kunna bada i sommar.

Jag brukade älska att bada, men det var många år

sedan jag kunde njuta.

Det har mest handlat om att skyla min kropp

och allt som oftast undvika det helt.


Hade väl lite för höga förhoppningar.

Såg inte bra ut nu heller.

Då vet jag då, ner mer.

Det enda som gäller!

ANNONS
Av notontop - 4 februari 2012 16:20

I don't want to be cute.

I don't want to be fit.

 

I wanna be beautiful (=skinny).

Av notontop - 4 februari 2012 16:07

Jag har alltid avskytt light produkter och skytt konstgjort.

Nu fyller jag kylen med lättfil och light keso.

Och på köksbänken står sötningsmedel.

?
Tänk om mormor sett det.


Nu ska jag titta på lite thinspo.

Kanske äta en finncrisp med keso.

Helst inte.

Av notontop - 4 februari 2012 13:19

Har gruvat mig hela dagen för att logga in här.

Tänker jag måste förklara mig, mina inlägg igår.

Igår var den i särklass värsta kvällen på länge.


Dagen var helt okej, jag trodde kvällen skulle bli bra.

Men så blev det inte.

Jag visste att han var till sin vän, som det är mycket surr ikring nu

och jag vet att min prins tycker det känns jobbigt.

Jag visste att han skulle behöva att jag var normal igår, jag visste det!

Men jag visste inte riktigt HUR förstörd han var.

Han ringde och sa att vi skulle köpa snabbmat.

Jag sa nej. och redan då var cirkusen igång.


Han slängde ur sig saker som att han skulle komma hit med burgare

och sen åka iväg så att jag fick spy upp det bäst jag ville. Mkt sånt.

Han frågade vad jag skulle välja, att vara med honom eller att vara smal.


Och DÅ brast det för mig. Jag kunde inte säga att jag skulle välja att vara med honom.

Jag kunde inte ens ljuga och säga att det var så. Men faktumet att det har blivit SÅ

viktigt för mig, att det är viktigare än allt annat. Jag hatar det! Jag vill inte ha det så!

Jag grät inte och visade inte att det kändes hemskt, jag bara undvek att svara.

Men jag klädde på mig och gick ut, tänkte åka och hämta honom.

Men det bröts, samtalet bröts. Jag trodde han lagt på.

Jag satt i bilen och grät så intensivt att jag inte kunde köra.

Jag stannade vid vägkanten och satt där och stortjöt med bilen på.

Då lyser tanklampan, och jag börjar spåna. Undra om jag fryser ihjäl ute nu?

Jag tänkte ut vart jag skulle åka, där det inte finns bebyggelse, och ingen trafik.

Jag tänkte att jag skulle göra slut på mobilbatteriet så jag inte kunde ringa någon

om jag ångrade mig.


Jag hade ingen tanke på hur mkt han skulle ta på sig skulden.

Det enda jag tänkte på var att nu hade jag förstört det enda fina jag hade

och att det inte var någon mening att fortsätta.

Det är sjukt skrämmande i efterhand.


Det gick kanske tio minuter och han ringde upp. Hans mobilbatteri hade dött

det var därför det brytits och därför det tagit så lång tid innan han kunde ringa upp.

Jag frågade om jag fick komma och hämta honom, han sa ja.

Kiosken hade stängt, vi åkte och köpte pizza. Han var bestämd.

Jag åt upp hela pizzan, det var länge sen jag åt mer än halva.
Jag hade inte ätit på ett dygn, drygt, och jag gjorde det för hans skull.


Sedan tittade vi på Linda Lampenius avsnitt av det blir bättre från i fjol.

Jag tycker det är ett skitbra program. Se det! Finns på tv3play.

Avsnitt fyra från förra våren. Jag grät hela programmet, och ibland

klämde han mig så hårt att det gjorde ont. Han kände igen saker hon sa

som han ser i mig. Han förstod att det inte är bara jag.

Jag hoppas han förstod att det inte är 'bara' att börja äta igen

att det inte är så enkelt, jag vet inte vad jag hoppas på.

Han har fortfarande inte sagt något.


Men han sa igårkväll att det var skönt att jag hade varit så känslosam på kvällen efteråt.

Jag hade varit så glad, kär och tacksam för honom, för allt vi har.

Jag berättade att det var för att jag hade skrämt mig själv, och insett att jag inte klarar mig utan honom.

Och faktiskt så är det så att jag älskar honom, väldigt mycket!


Vi sov längen i morse, vi sov omslingrade. Vi älskade i morse.

Och allt känns bra. Jag som inte ens trodde jag skulle komma hem igen

fick en så bra natt.


Förlåt för detta långa inlägg .

Igår var allt verkligen misär.

Av notontop - 4 februari 2012 00:17

När det blev som det blev ikväll. blev jag rädd. min första tanke när samtalet på telefon bröts var att lämna lägenheten. jag satte mig i bilen -15grader och nästan tomt i tanken."jag kör mot ingenstans och spelar musik på telefonenså een blir tom på batteri" planen gick ut på att göra slut på mitt liv och göra det omöjligt fôr mig att rädda mig själv.. att se lampenius program var mitt sätt att be honom hjälpa mig att be om hjälp. känner mig sämst. ber om ursäkt för alla felstavningar. mitt liv är kaos.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se