Har gruvat mig hela dagen för att logga in här.

Tänker jag måste förklara mig, mina inlägg igår.

Igår var den i särklass värsta kvällen på länge.

Dagen var helt okej, jag trodde kvällen skulle bli bra.

Men så blev det inte.

Jag visste att han var till sin vän, som det är mycket surr ikring nu

och jag vet att min prins tycker det känns jobbigt.

Jag visste att han skulle behöva att jag var normal igår, jag visste det!

Men jag visste inte riktigt HUR förstörd han var.

Han ringde och sa att vi skulle köpa snabbmat.

Jag sa nej. och redan då var cirkusen igång.

Han slängde ur sig saker som att han skulle komma hit med burgare

och sen åka iväg så att jag fick spy upp det bäst jag ville. Mkt sånt.

Han frågade vad jag skulle välja, att vara med honom eller att vara smal.

Och DÅ brast det för mig. Jag kunde inte säga att jag skulle välja att vara med honom.

Jag kunde inte ens ljuga och säga att det var så. Men faktumet att det har blivit SÅ

viktigt för mig, att det är viktigare än allt annat. Jag hatar det! Jag vill inte ha det så!

Jag grät inte och visade inte att det kändes hemskt, jag bara undvek att svara.

Men jag klädde på mig och gick ut, tänkte åka och hämta honom.

Men det bröts, samtalet bröts. Jag trodde han lagt på.

Jag satt i bilen och grät så intensivt att jag inte kunde köra.

Jag stannade vid vägkanten och satt där och stortjöt med bilen på.

Då lyser tanklampan, och jag börjar spåna. Undra om jag fryser ihjäl ute nu?

Jag tänkte ut vart jag skulle åka, där det inte finns bebyggelse, och ingen trafik.

Jag tänkte att jag skulle göra slut på mobilbatteriet så jag inte kunde ringa någon

om jag ångrade mig.

Jag hade ingen tanke på hur mkt han skulle ta på sig skulden.

Det enda jag tänkte på var att nu hade jag förstört det enda fina jag hade

och att det inte var någon mening att fortsätta.

Det är sjukt skrämmande i efterhand.

Det gick kanske tio minuter och han ringde upp. Hans mobilbatteri hade dött

det var därför det brytits och därför det tagit så lång tid innan han kunde ringa upp.

Jag frågade om jag fick komma och hämta honom, han sa ja.

Kiosken hade stängt, vi åkte och köpte pizza. Han var bestämd.

Jag åt upp hela pizzan, det var länge sen jag åt mer än halva.
Jag hade inte ätit på ett dygn, drygt, och jag gjorde det för hans skull.

Sedan tittade vi på Linda Lampenius avsnitt av det blir bättre från i fjol.

Jag tycker det är ett skitbra program. Se det! Finns på tv3play.

Avsnitt fyra från förra våren. Jag grät hela programmet, och ibland

klämde han mig så hårt att det gjorde ont. Han kände igen saker hon sa

som han ser i mig. Han förstod att det inte är bara jag.

Jag hoppas han förstod att det inte är 'bara' att börja äta igen

att det inte är så enkelt, jag vet inte vad jag hoppas på.

Han har fortfarande inte sagt något.

Men han sa igårkväll att det var skönt att jag hade varit så känslosam på kvällen efteråt.

Jag hade varit så glad, kär och tacksam för honom, för allt vi har.

Jag berättade att det var för att jag hade skrämt mig själv, och insett att jag inte klarar mig utan honom.

Och faktiskt så är det så att jag älskar honom, väldigt mycket!

Vi sov längen i morse, vi sov omslingrade. Vi älskade i morse.

Och allt känns bra. Jag som inte ens trodde jag skulle komma hem igen

fick en så bra natt.

Förlåt för detta långa inlägg .

Igår var allt verkligen misär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så trasigt allting.

Det är kaos här nu, lite lungt kaos sådär. Det har varit skönt att jobba två dagar. Vi har träffats på luncherna, men jag har haft kvällarna för mig själv. Det är mest för att jag inte vet var jag står som det har varit skönt. Det är otänkbar...

http://www.youtube.com/watch?v=R883RgLMLMw&feature=player_detailpage ...

-0,15kg 49dagar kvar och 4,6kg kvar ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Ändå helt okej med tanke på att jag redan druckit massa kaffe och ätit en frukt. Orkade inte vänta tills jag kom hem till vågen, är bara så less.   Inte ens att fasta klarar...

Det är fortfarande hemskt att vara den här tjejen. Den här tjejen ska iväg på jobb om en halvtimme cirkus och gråter just nu hejdlöst över laptopen.   Hon saknar sin förra häst något så enormt. Hon fanns alltid vid såna här tillfällen. Ku...