Jag hade satt 65,0kg som målvikt och i morse

landade jag på 64,95kg, grattismeddelande från shapeup!

Jag tänkte när jag satte 65 att det var orimligt

trodde inte jag skulle komma dit.

Det känns stort.

Men inte litet nog, om ni fattar.

---

I helgen träffade vi hans dotter. Hon stod i köket och lagade mat.

Jag stod där för att sällskapa men 'hade redan ätit' så jag behövde inte äta.

Det var rätt ångestfritt allting tills hon sa 'meen vad SMAL du har blivit!!'

Jag svarade undvikande och att näe, men hon malde på.

Min prins gick förbi och sa 'ja hon håller på försvinner'

Hon frågade mig då om jag tränade eller gymmade eller något.

Min prins svarade då 'nä hon ger fan i att äta, helt. och själv säger hon att hon är tjock'

Jag gick ut och rökte. Hörde henne säga 'oj sa jag något fel nu?' när jag gick.

Jag tycker om att höra att jag blivit smal. Men ingen som ser mig för första gången

skulle klassa mig som smal, det vet jag ju. Men jag vill inte att han avslöjar mig så.

Han pratar med min familj om att jag räknar kcal och att jag vill ha light.

Jag kan inte heller säga åt honom att han inte får prata med någon.

För jag vet vilket helvete jag kan vara, och han spricker om han inte får ventilera.

Det är bara det att jag måste sluta prata så mkt om mina tankar och ångest.

Annars spricker min säkra hemlighetsbubbla.

http://www.youtube.com/watch?v=waPlFLXUm3o&feature=player_embedded