Han gick och duschade igårkväll, och när han kom tillbaka satt jag och stirrade

på den här bilden. Visst är den fin? Jag var helt fascinerad.. och han blev jätteless.

Han la sig i sängen bortvänd, vände sig efter en stund och sa 'du.. du vet om att du är ganska dum va?'

Lät honom vara en stund men nästa gång han vände sig frågade jag om jag fick komma dit.

Han är tydligen orolig för mig ändå. Jag som bara hört honom säga att han inte

tror att jag kan bli en 'spink-majja' eller att han inte tror att jag kan missköta

maten så mkt att han behöver oroa sig för brister och att jag blivit snyggare nu än förut.

Han blir rädd av alla mina thinspo bilder i datorn, och ännu mer rädd när jag

tycker att dom är fina. När jag har som mål att bli så smal, och drömmer om

deras mellanrum..

Jag försökte säga att jag är helt medveten om att så smal blir jag aldrig, men

det är klart jag tycker dom är fina. Han blev återigen arg och sa att det inte

är snyggt, inte sexigt och ingenting!

Sen var vi där igen.

Han frågade om jag skulle välja att vara smal, eller att vara med honom.

Jag sa att jag inte ville svara. Jag grät, han frågade igen och igen.

Jag frågade hur tjock jag måste vara, om jag skulle ha valt honom.

Han sa 'som nu'.

Då kunde jag ärligt svara att jag väljer att se ut som nu, och behålla

honom än att gå ner femton kg till och förlora honom.

Han blev lycklig, och sa att han älskade mig förut, att han älskar mig nu

och att han tycker det är bra att jag gått ner i vikt och att han skulle tycka

om min kropp plus eller minus fem kilo.

"Yes, jag kan gå ner fem kilo till" hörde jag... haha, suck!

Trots att dagen bestått av gråt, hat och ångest

har jag haft en riktigt bra dag!

Jag har fikat, ätit godis och ätit pizza.

Känner mig ändå inte fet!

Ja jag vet ju någonstans att jag borde..

men nej, idag lever jag! =)

Matångesten = NOLL! <3 Tar det en annan dag!

Fy vad jag avundas andra människor.

Min dag idag hade för andra varit en dålig dag?!

Hur är då en vanlig dag.. eller en bra dag??

Obegripligt.

Känner sig inte så högpresterande på sitt jobb. sitter mest och gråter. försöker komma fram till min prins och min väninna men båda har röstbrevlåda.. antingen avstängt eller ingen mottagning. jag hade behövt någon.. jag gör ju iaf inget dåligt jobb men det är inte heller bra. jag tror det får vara okej idag..

På ett sätt är det skönt när det är saker som är normalt skitjobbiga som händer. sånt som kan sänka vanliga människor och som folk fattar känns jobbiga. det är okej att ha ångest och man ska känna sig låg. Man får bete sig knäppt och folk kan låta det passera. förstår att det beror på sånt under ytan. det händer saker på jobbet. tillvaron går lite sönder och jag kan inte låta bli att bli påverkad. isch.

Vi skiljdes inte som ovänner direkt han och jag.

Men inte var vi lyckligt förälskade heller.. och jag hatar när det blir så!

Hon torterar mig fortfarande. Önskar jag kunde ta bort henne på facebook.

Utan att verka ännu mer som en småunge..

Det som känns värst just nu är att jag upptäckte igår att han fortfarande

delar bonuskort med henne på mataffären. Hon vet säkert inte om det.

Men han drar deras gamla gemensamma kort när han handlar och

då får hon bonusen eftersom det var hon som hade 'huvudkortet'.

Jag vet att det inte spelar någon roll, egentligen.

Det är över fyra år sedan deras förhållande tog slut och det är

över tre år sedan hon flyttade ut.

Och egentligen.. VARFÖR kan han inte bara fixa ett nytt lixom?

Vi har dessutom bråkat rätt rejält om det där kortet, för typ ett år sedan.

Jag trodde att han fattat då och fixat ett nytt kort, men icke.

Jävla skit. och det där är ju ytterligare en såndär fånig sak som

vi skulle kunna bråka om ordentligt.

Eftersom jag inte förstår hur han inte kan förstå mig..? ja.

Skulle vilja ha något.. som gör att jag slipper sitta och känna mig helt vansinnig. Vakna förbannad, inte kunna se på min älskade och le.. utan han ser bara tomma ögon. Jag försöker le, men han undrar om han gjort något fel. Jag är arg och sur, men vet att jag inte har någon som helst anledning till det.

Har fuskat med neurokan och femalbalans ett par dagar, eftersom dom är nästan slut och jag är PANK, och det kan ju vara därför. Men de är ju bara låtsasmediciner.. och om jag känner såhär utan dem.. skulle jag kanske haft riktiga. Han gick och handlade till frukost iaf, hur tusan ska jag kunna reparera sånt här gång efter annan? =(

Från insidan. Hetsmonstret.. äter på mig inifrån.

JÄVLA BULIMI!

Ringde min prins, han är på väg hit.

Längtar efter.. att släppa kontrollen.

Överlåta den i hans händer, den tryggheten.

Jag vibrerar, hela jag skakar.

ingen barnlek det här inte x/

Gjorde ny header. Har inte bestämt mig än om jag gillar den.

Vet bara att jag avskydde den gamla lila historien, och att hon är fin.

Den här är varken glad eller ångestfylld, den kan vara både och..

--

Jag tillåter mig själv att äta. Åt frukost två gånger idag.

(2tsk keso, 0,5dl lättyoughurt 2msk müsli så det är ändå inte hemskt mkt men ändå)

Sen kom han hit och jag åt lunch, en macka, och ikväll blir det middag.

Jag fattar inte vad jag tänker med..?

Att se exet på hans gård knäcker mig. Mitt revir.

Så det kan bero lite på det idag.. men det är ändå inte okej.

Jag tänker att folk kommenterar så mkt om min vikt att det blir jobbigt.

Folk som sett mig innan kommer ändå tycka jag är smal i sommar.

Men de som aldrig sett mig förut.. jag vill att de oxå ska se mig som smal.

Men det kommer väl aldrig hända antar jag..