när ingenting känns bra och man inte får klaga. när man hänger över toastolen när han skottar snö. när han kommer in alldeles efterråt och. man beter sig konstigt. man får (välförtjänt men för sen) utskällning för att man är självisk och bara tänker på det. när man för första gången hymlar för honom för man inte vill såra honom. när allt känns jobbigt och han hjälper ordna sånt jag inte fixar i lägenheten och man känner sig urdum. och vill inte erkänna det. när man utelämnas från alla beslutsfattningar och bara känner sig som en överkörd docka. inte för att han fattar fel beslut men för att jag inte får vara med. när man oförberedd utsätts för hans forna familj och får panikångest och anses vara fånig. när man är dum och röker för många cigg på rad och mår illa. när man är stelfrusen och bara vill hållas om men knuffas undan. när allt känns så fel att det inte går att förklara.. då längtar man efter att somna och vakna upp till en ny dag. jisus vilken hemsk dag, som enligt alla andra varit en toppendag.. kan inte jag få vara som alla andra? :( usch.