om inte lite värre när det är dag två på samma känsla.

jag känner mig oälskad, och undanskuffad.

jag vet att jag inte är värd att älska, men det känns falskt.

Att ligga i samma säng som någon och säga de tre orden

när det känns som att han inte vill ta i mig och

helst kanske inte ens vill se mig.

Jag tror på att det bara är en svacka. Han har mkt nu.

Men mest beror det på att jag varit för krävande.

Jag får väl ta mitt straff.

Spydde ikväll igen när han lämnade mig ensam efter maten.

Men jag har inte gått ner något på flera dagar, och det borde jag göra.

Fan oxå. Han får inte veta, han orkar inte veta.

Jag är ofta rädd för att dö nu. Det trycker ofta i mitt ena bröst

och jag hatar det. Skulle gå till grannen i morse och var tvungen att sätta mig på vägen och vila.

? sjukt.

värst av allt är ändå längtan efter mat. det står en bricka med bakverk här framför mig.

Jag skulle vilja äta upp dem allihop. Jag trodde jag skulle bli skyldig någon en tjänst

så jag slängde ihop lite extraordinära konstverk. Dom ser jättegoda ut. Skulle så gärna

äta hela bunten. Skölja ner dem med kaffe, äta ur den gamla chipspåsen sen nyår och dricka läsk.

Jag har kolasås med, skulle äta sked efter sked. sockersug.

Nej jag behöver inte socker. Jag behöver ingenting. Jag behöver låsas in.

(jag avslutar nu. för han pratar med mig. han låter glad.

han kommer ut ur wordfeud-koman. saknar allt bra ihop)