har samma scen spelats upp om och om igen..

Det är när han igår såg på mig, såg riktigt plågat ut och bara såg på mig. Jag blev tårögd. Han sa "förstår du.. att jag är orolig för min lilla tjej? förstår du det.." och jag började gråta medans han fortsatte "du måste ta hand om henne. du får inte misshandla henne så.. förstår du att jag är orolig?" han blev oxå tårögd och kom och satte sig på knä bredvid min stol, han lade sitt huvud i mitt knä och jag strök honom i håret.

Klart jag förstår. Jag är oxå orolig för hans lilla tjej.

Fast jag vet att hans lilla tjej är en fet knäppis som inte vet hur hon ska göra för att sluta misshandla hans tjej. Jag vet oxå hur dåligt samvete hans tjej har för att ha dragit in honom i ett förhållande där bulimin regerar, jag visste inte när vi blev ihop att det var bulimi.. Då hade jag aldrig gjort det. Nu är det försent. Jag hatar att han ska må dåligt för att jag är sjuk.

Jag tänker inte låta honom ta ifrån mig att vara arg för att han hjälpte sonen hjälpa henne, hon utnyttjar honom och han vägrar inse det. Men det ordnar sig. Han matade mig igår, jag åt en macka med gurka, och behöll den. Inte behållt något på typ en vecka. känns bra.