Hela dagen har gått bra. Min lägenhet är fläckfri.

Och jag har tänkt att jag inte behöver säga nåt ikväll.

Lite silent treatment, det vore bra om jag klarade av det.

Nu har jag inget mer att göra.

Jag mest ångar, och kommer hinna koka innan vi ses.

Han kommer säga nåt om hur det gick idag jag kommer

#1 explodera

#2 gråta.

Känns så jävla ovärt.

Jag började dagen med en kopp kaffe och ett gäng kakor.

Nu ska jag kräkas och sätta igång med förmiddagens måsten.

Ledig över dagen, då tänkte jag städa.

Jag bara vet att det blir en skitdag.

Hans ex ska hjälpa ett utav deras barn idag med en grej, och han assisterar. De träffas inte ens, kommer inte ens prata elr se varandra. Det är bara för att han vet vad jag känner. EGENTLIGEN har jag inget emot det för det är okej.

Men det känns inte som det.

Jag har duktighetskomplex, det är därför jag ska städa. Det måste vara perfekt här. Jag känner mig sämre än henne, mindre kvinna åt honom. Om jag städar och har lägenheten i tiptop känner jag mig duktigare. Det känns bättre. Jag får något annat att tänka på.

Var sådär nära idag igen.Hittade en mejladress som skulle vara till min närmsta ätstörningsklinik. Vet inte om den är 'aktuell' eller inte. Men jag började iaf på ett mejl. Slutade efter några försök;#1 Vad tusan ska jag skriva...?#2 Det känns läskigt.Jag vet att det där mejlet förmodligen inte skulle göra någon skillnad. Fast det känns som att det vore slut på mitt liv då. Att någon skulle komma med en van och kidnappa mig. Fast jag vet att det inte funkar så, och att ingen har tid att bry sig så ändå.

Det gör inte min bästa vän heller.

Jag har sex timmar kvar nu tills jag får något annat att tänka på. Jag skyndade mig åka hemifrån när han gick i morse för jag vill inte äta, men vart ska jag ta vägen? Sitter på en parkering nu med datorn i knät i bilen. Men mitt batteri räcker ju inte i sex timmar.

Jag måste ta mig någonstans där mat inte finns. Jag vill inte äta idag. Jag skulle vilja åka till honom, vara med honom idag. Men jag vill inte tränga mig på och vara ivägen, han hade mycket idag. Måste ju låta honom fixa med sitt ibland oxå. Men egentligen vill jag bara ringa till honom och gråta, gråta tills det blilr bra.

Ni vet när man har magsjuka, och man bara spyr och spyr och spyr.. Tills det är tomt, man får bara upp galla och det gör så ont att kräkas. Det är när min mage känns så, som mitt huvud lugnar ner sig. Det är då jag får sinnesro.

så satt jag på byns ungdomsgård.

och kände mig mer utanför än någonsin.

Jag kände mig så fel och missanpassad, jag skulle aldrig bli en utav de coola.

Nu tio år senare får jag oxå följa med på festerna och så är jag jävligt nöjd med den person jag blivit. Om man bortser från att jag hatar mig själv så mkt att jag inte ens klarar av att äta dvs.. Tänk om jag hade kunnat tala om för mig själv att det inte spelade någon roll hur långt ner jag drog tröjärmarna och gömde händerna, det skulle ändå inte kännas bättre.. Om jag kanske hade lett och vågat ta ögonkontakt eller skrattat åt något roligt hade säkert det gjort större skillnad..

Det känns som att han just nu kunde ha bättre nytta utav den. Samtidigt som det känns som att jag slänger bulimin i ansiktet på honom då. Men jag tror att han redan är ungefär så orolig som man kan bli.. så kunskap kanske är skönt att få. Men jag skulle heldre visa honom Linda Lampenius medverkan i tv3's 'det blir bättre'. Hon pratade mer om ångesten, och djävulen på axeln, medans det i bibeln handlar så mkt om kemi och hetsen. (har du bulimi så tveka inte att köpa den, guld värd!)

Nä nu ska jag frächa upp mig lite. Duscha, sminka och klä på mig. Det känns lite bättre då, när jag får fram min bästa sida. Eller minst dåliga sida kanske det heter..

Vi hade en bra kväll tillsammans min fina prins och jag.

Jag mådde som en kattspya när jag kom dit, men jag insåg själv hur det låg till och valde därför att vara tyst. Jag brukar inte va så gullig när det blir sådär. Han kramade mig och berättade om sin dag ett tag, mer behövdes det inte. Trygghet.

Sen var allt tiptop och tillochmed morgonen gick bra, fast jag åt en macka till frukost. Som jag btw inte spytt upp, och det är ändå för sent nu så jag låter den va.