Var ner i förrådet nyss, jag var på väg någonannanstans men jag tog mig aldrig dit utan jag flydde ner i förrådet istället. Kikade runt lite bland alla gamla grejer och ryckte upp en mapp med papper i ur en låda, 'svenska 7D' stod det på den.

Jag hittade först en 'novell' som jag vet handlade om min prins. Hur jag gick till honom när jag var ledsen och han tröstade mig, det var out of question då, men jag drömde ändå om det. Att ha någon som han, redan då var han tryggheten personifierad.

Sen hittade jag ett arbete jag gjort om anorexia, eller pro-ana om man ska va noga. Och jag minns så väl hur jag läste ur ett repotage i frida-tidningen och sög i mig allt som beskrevs som sjuka knep för att bränna kalorier, och skrev en egen text om hur sjukt det var och att flickorna måste få hjälp. Jag minns att jag slutade ha på mig varma kläder, skruvade av elementet i mitt rum osv osv. Det var i SJUAN jag gjorde det där arbetet. Jag trodde inte jag börjat hata mig själv förens gymnasiet, men det där var svart på vitt, sjuan.

Ett arbete om kärlek där jag tagit upp att om man är en riktig vän så törs man prata om man är orolig för något, om nån inte äter som de ska vågar man konfrontera detta.

Alltså, jag var redan då på väg dit jag är idag. Tänk om jag vetat, jag skulle ha skrivit om pro-ana att jag önskar jag var så smal (vilket hade varit sant!) och lämnat in till läraren. Då kanske jag hade fått gå till kuratorn, mer illa däran kanske jag inte var då, och hade kanske aldrig blivit.

Käre värld, vad hemskt.

Det finns en liten flicka i min närhet som går i sexan nu, hon är ju bara barnet. Lilla älskade hon, tänk om hon bär runt på sånthär? Hur ska man veta? Herregud hjälp.

 

Eriiza

9 september 2011 18:01

Har funderat precis som du, man blir orolig för andra, som är yngre, när man känner igen ett beteende, så undrar man hur man kan förhindra det..

http://eriiza.webblogg.se

notontop

9 september 2011 18:49

Usch, nä jag vet verkligen inte heller. Jag gör allt jag kan för att de små jag har omkring mig ska veta både att de är vackra, och att det egentligen inte spelar någon roll för de är underbara ändå. Fast hur skulle jag kunna lära någon det lixom.. x/

 

mig.

9 september 2011 18:05

kära du, jag känner inte dig, men jag får ont när jag läser detta. Jag hittade din blogg på bloglovin, jag läste några inlägg och snälla du, säg att du får hjälp! Snälla du, säg att du tar tag i det här. För ingen ska hata sig själv så som du verkar göra. Jag önskar dig massor av lycka till och hoppas att du klarar det här!

notontop

9 september 2011 18:46

tack och tack, för att du kikade in och tog dig tid att skriva dessa fina rader. jag önskar också att slippa det här.. tack!

 

Alexandra - kärlek på tallrik

9 september 2011 18:07

Att hata sig själv och sin kropp går längre och längre ner i åldrarna, snart är det vanligare att göra det än att inte göra det. Det är otroligt sorgligt att se flickor på sju-åtta år insjukna i anorexi, speciellt om man som jag, och antagligen som du, vet vilket helvete det är.

Jag är ledsen för att du kände som du gör redan i sjuan, ofta förstår man inte sådant förrän senare, för då kändes tankarna normala. Jag vet att mina tankar fanns där då, helt klart gjorde de det, och jag kan ibland sakna känslan av att ha haft en barndom, för de åren jag levde i mellan- och högstadiet kan kallas mycket, men inte för barndom, och inte för lycklig.

Jag är ledsen att du fortfarande slåss mot tankarna och känslorna. Efter många år och många inläggningar har jag accepterat mig själv och mår idag så gott som bra. Jag önskar så att du också skulle kunna få den sinnesron <3

http://daedalsmat.sajto.se

notontop

9 september 2011 18:45

Det är hemskt. Önskar inte min värsta fiende den här ångesten, än mindre en söt liten oskyldig flicka.. :(
Tack för önskan om sinnesro

 

Eriiza

9 september 2011 18:11

Eller hur, har blivit galet beroende av Tradera <3
Vad gör du den här fredagen? =)

http://eriiza.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så trasigt allting.

Det är kaos här nu, lite lungt kaos sådär. Det har varit skönt att jobba två dagar. Vi har träffats på luncherna, men jag har haft kvällarna för mig själv. Det är mest för att jag inte vet var jag står som det har varit skönt. Det är otänkbar...

http://www.youtube.com/watch?v=R883RgLMLMw&feature=player_detailpage ...

-0,15kg 49dagar kvar och 4,6kg kvar ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Ändå helt okej med tanke på att jag redan druckit massa kaffe och ätit en frukt. Orkade inte vänta tills jag kom hem till vågen, är bara så less.   Inte ens att fasta klarar...

Det är fortfarande hemskt att vara den här tjejen. Den här tjejen ska iväg på jobb om en halvtimme cirkus och gråter just nu hejdlöst över laptopen.   Hon saknar sin förra häst något så enormt. Hon fanns alltid vid såna här tillfällen. Ku...