Jobbat mycket.

Sover borta inatt med.

Ringde honom mitt på dagen, han var med henne.

Jag tänker inte svara när han ringer.

#1 Jag vill inte höra om hans dag, jag vill inte gråta mig till söms

#2 Jag vill inte berätta för honom hur min dag har varit

jag har mest gråtit, ätit och kräkts.

(jag har inte mått piss endast pga det. men det är det jag tänker på nu)

Vill inte att det ska låta som om att jag sätter mig själv på höga hästar, och gör mig viktig. Jag VET att jag inte är värd ett skit och jag VET att jag ska vara glad att han står ut med mig.

MEN jag pallar inte, det ska inte vara såhär, jag ska inte behöva palla för sånt här. En normal människa hade aldrig ställt upp på att bli behandlad så. Jag gör det eftersom jag är så trasig, men eftersom jag är trasig så känns det ännu mer än om jag varit stark.

Jag vet att för dem känns det inte så som det verkar i mitt huvud, och att jag inte behöver bli svartsjuk alls. Kanhända. Men att det känns såhär för mig, borde vara nog för honom. Sen vet jag ju oxå att i början av vårt förhållande hade jag alldeles för hög tolerans, och han verkar inte inse att den sänkts, enormt.

FAN VAD JAG HATAR DET HÄR.