Here goes.. jag har mer än en gång funderat på om det är något fel på mig. Om jag har för stor sexlust, om jag ska försöka kväva den på något vis.
Han brukar säga att han inte trodde att det fanns kvinnor som jag, med ett fånigt leende på läpparna.

Jag vet att det inte finns något som är normalt, och att jag inte behöver oroa mig. Och jag är självfallet överlycklig att jag får så bra sex att jag inte kan få nog utav det! Jag är dessutom stolt över att vara relativt orädd för nya saker, till en viss gräns, även om jag själv är dålig på att våga chansa och ta initiativ (rädd att få nej). Jag tänker att jag inte kan säga att jag inte tycker om något jag inte provat, förutom om han vill att jag ska äta bajs eller nåt, det tror jag att jag skulle vägra faktiskt ;)

Men vi har varit ett par i flera år, och har fortfarande som regel sex en gång om dagen, förutom när jag jobbar eller har mens. Han skulle vara nöjd med en eller två gånger i veckan (och även det är mycket i jämförelse med vissa har jag förstått..). Det är jag som vill, och delvis är det nog ett bekräftelsebehov, men även om jag själv inte söker bekräftelse från början så behövs inte mycket alls för att tända mig. En  blick kan räcka för att jag ska slänga mig över honom, ett ryck i ena mungipan efter en fyndig kommentar.. En strykning på ryggen? Ja, ni fattar.

Alltid kåt, eller inte långt därifrån. Nu är ju han äldre och när vi träffades hade han inte orkat varje dag, nu gör han det men gränsen går där ungefär. En gång om dagen, vill jag ha mer så får jag en halvslö pinne eller fixa det själv. :) Men jag undrar hur det vore om han orkade, skulle vi ens ha tid med något annat då? Om han hade samma sexlust? :o

Där kanske det ändå går en gräns (som han ser till att vi håller oss under), för det skulle ju påverka vardagen, om man inte gjorde något annat.. Tänk om han inte vill träffa mig mer, och jag på något knepigt vänster skulle överleva det. Skulle jag begrava mig i känslolöst sex då? Leta tag i några kkn som kunde tänka sig att sätta på mig, och sedan ägna varje vaken sekund åt att boka in sexmöten och att ligga? Hur tusan skulle jag klara mig utan sex?

Gaaaaaaaaaaaaah. Ja, jag längtar efter att ligga. Att han ska ta i mig. Även om jag avslutade ett mkt awkward telefonsamtal igår med orden 'Du, det här går inte. Puss och hej' och har inte hört från honom sen dess så är jag naiv och hoppas jag får ligga ändå. Äh, jag överlever, bara jag får komma och det kan jag fixa själv. Vi måste ses, krama ut min ledsenhet. Får jag känna mig hemma i hans trygga famn känns säkert allt bättre igen, det brukar det.