Jag har inte vågat möta din blick på snart en halv vecka. Du skrattar åt allt som inte är roligt. Du tror inte på något jag säger. Jag är mest ledsen. Du säger förlåt men du vet inte varför. Det hjälper inte det minsta. Du tog mig bakifrån igår, men slutade för du fått skavsår. Vi pratar knappt. Det känns som vårat fina vi dör, jag vill inte det.Men du måste förstå, att du gör mig ledsen när du är med henne. Jag vill inte försöka laga oss innan du förstått varför vi sprack.?

Äh. Jag blir inte klok på det här, jag känner lixom ingenting. Det är bara tomt. Han verkar inte ha motivation att ta mig med storm så vi stannar i detta dödläge.  Just nu leker jag med datorn och han läser en bok. Osociala till tusen, bäst för husfriden.