När jag har en spydag brukar jag kräkas max tre gånger. Ikväll började jag inte förens efter kl:16, och sedan dess har jag hängt över tronen fyra gånger! En gång i timmen. Han ringde nyss och ville bjuda på pizza, jag började gråta. Jag sa att jag skulle komma till honom när han ätit, så kan jag vara mysig istället.

Hittade btw en blogg idag; kroppsbild.wordpress.com

Jag har som jag nämt ingen aning om hur jag ser ut, i jämförelse med andra.

Jag vet inte om jag är bara vanligt fet, eller smällfet.

Vissa dagar kommer jag väl inte tro på de preferenser jag får där..

Magen känns tom. Känns bra. Det är så det ska va.

Googlade och hittade statistik på att 10% av de som lider av bulimi dör

av svält, hjärtstopp, andra medicinska problem eller självmord.

Kändes inte riktigt lika bra.

Nu är det ett sånt jävla liv utanför lägenheten att jag blir rädd.

Jag brukar bli det. Så jag ska åka härifrån.. Lika bra..

så åker jag till honom om ett tag.

Var ner i förrådet nyss, jag var på väg någonannanstans men jag tog mig aldrig dit utan jag flydde ner i förrådet istället. Kikade runt lite bland alla gamla grejer och ryckte upp en mapp med papper i ur en låda, 'svenska 7D' stod det på den.

Jag hittade först en 'novell' som jag vet handlade om min prins. Hur jag gick till honom när jag var ledsen och han tröstade mig, det var out of question då, men jag drömde ändå om det. Att ha någon som han, redan då var han tryggheten personifierad.

Sen hittade jag ett arbete jag gjort om anorexia, eller pro-ana om man ska va noga. Och jag minns så väl hur jag läste ur ett repotage i frida-tidningen och sög i mig allt som beskrevs som sjuka knep för att bränna kalorier, och skrev en egen text om hur sjukt det var och att flickorna måste få hjälp. Jag minns att jag slutade ha på mig varma kläder, skruvade av elementet i mitt rum osv osv. Det var i SJUAN jag gjorde det där arbetet. Jag trodde inte jag börjat hata mig själv förens gymnasiet, men det där var svart på vitt, sjuan.

Ett arbete om kärlek där jag tagit upp att om man är en riktig vän så törs man prata om man är orolig för något, om nån inte äter som de ska vågar man konfrontera detta.

Alltså, jag var redan då på väg dit jag är idag. Tänk om jag vetat, jag skulle ha skrivit om pro-ana att jag önskar jag var så smal (vilket hade varit sant!) och lämnat in till läraren. Då kanske jag hade fått gå till kuratorn, mer illa däran kanske jag inte var då, och hade kanske aldrig blivit.

Käre värld, vad hemskt.

Det finns en liten flicka i min närhet som går i sexan nu, hon är ju bara barnet. Lilla älskade hon, tänk om hon bär runt på sånthär? Hur ska man veta? Herregud hjälp.

när jag svarade igår och var helt jävla överlycklig.

22:00 ringde han mig på jobbet för att önska mig en god natt

vi brukar alltid prata en stund. Men jag var så glad! :)

Kanske var det för att jag igår bestämde mig för att byta till en livsstil

utan mat, och det enda jag ska göra är att promenera och sova.

Såhär dagen efter inser jag att det inte är så smart.

Men om det var det som gjorde mig så tillfreds igår, okej! :)

Varför ska man behöva göra det ibland. I jämförelse med igår förmiddag flyger jag på rosa moln idag! Helt underbart. Psykiskt alltså. Fysiskt, nja.

Igårkväll kom jag fram till att jag druckit två koppar kaffe och ätit en chokladkaka under dagen, lika bra att spy lite så jag drack vatten och sköljde insidan (spydde). Hade ont i huvudet och molande värk i magen när jag somnade, klappade magen och tänkte duktig tjej.

När jag rökte min morgoncigg satt jag och skakade, funderade om jag frös men kom fram till att det måste vara något annat så jag drack ett glas vatten. Blir man uttorkad av att spy? Jag minns inte men verkar väl logiskt.

Jaja.

Jag har slut på tårar och jag varken skakar eller vaggar längre.

Men jag vill fortfarande dö, en gasläcka skulle vara ypperligt.

Jag gjorde honom besviken igår. BESVIKEN.

Vi vet väl alla hur det ordet svider.

Jag tror han lessnat på att förlåta mig.

Och jag orkar knappt be om förlåtelse längre

för jag tycker inte jag är värd att förlåtas.

Hur många chanser ska man få?

Vi träffades på lunchen. Han sa att om jag inte dykt upp

hade han tänkt ta en frukt i fickan och åka hem till mig

och klättrat in på balkongen och bankat tills jag öppnat.

Tur att han slapp det. Tur tur tur.

Fast det värmde lite i hjärtat att han tänkt det.

Jag vill bara dö. Bort från allting.

Det enda jag vill är att dö. Eller läggas in någonstans där jag slipper allt.

Han mår inte bra av mig, och jag är inte värd någonting.

Jag kommer bara dra ner honom i skiten oxå.

Jag har inget utbyte med någon annan. Jag bara ger och ger.

Jag har ingen lust längre. Med någonting.

Jag vill bara dö.

Jag orkar inte jobba idag. Jag vill inte.

Jag vill åka till min häst, hon som är i himmelen.

Döda mig. Döda mig.

har samma scen spelats upp om och om igen..

Det är när han igår såg på mig, såg riktigt plågat ut och bara såg på mig. Jag blev tårögd. Han sa "förstår du.. att jag är orolig för min lilla tjej? förstår du det.." och jag började gråta medans han fortsatte "du måste ta hand om henne. du får inte misshandla henne så.. förstår du att jag är orolig?" han blev oxå tårögd och kom och satte sig på knä bredvid min stol, han lade sitt huvud i mitt knä och jag strök honom i håret.

Klart jag förstår. Jag är oxå orolig för hans lilla tjej.

Fast jag vet att hans lilla tjej är en fet knäppis som inte vet hur hon ska göra för att sluta misshandla hans tjej. Jag vet oxå hur dåligt samvete hans tjej har för att ha dragit in honom i ett förhållande där bulimin regerar, jag visste inte när vi blev ihop att det var bulimi.. Då hade jag aldrig gjort det. Nu är det försent. Jag hatar att han ska må dåligt för att jag är sjuk.

Jag tänker inte låta honom ta ifrån mig att vara arg för att han hjälpte sonen hjälpa henne, hon utnyttjar honom och han vägrar inse det. Men det ordnar sig. Han matade mig igår, jag åt en macka med gurka, och behöll den. Inte behållt något på typ en vecka. känns bra.