Min väninna ni vet, som jag berättat lite halvt för.

Kom hit, hade kakor med sig.

Vad göra?!
Hon.. pressade mig lite. Testade tror jag.

Eller så känns det bara som det.

Fan alltså. Vill spy.

Varför åt jag?

För att hon inte skulle få veta min hemlighet.

Jag vill ju att hon ska få veta..! Idiot :(

Fick sms av den där smsmannen i morse, men brydde mig inte om att läsa det förens nyss.

Han bad om ursäkt för att han tjatat om att träffas, han säger att han inte förstod hur bra

mitt förhållande var och att han inte ska pressa mig mer, och hoppas jag inte är ledsen.

Herregud vad skönt.

Jag tror inte jag skrev något om vad som skrevs igår

men nu kanske jag ska göra det ändå.

Han skrev att han ville träffas i smyg,

att han skulle offra allt för att få vara med mig

men att vi skulle känna oss för först i smyg

Jag svarade att vi inte skulle ses

att jag inte ville förstöra det fina jag hade

och att han inte skulle offra någonting alls

samt att jag är en hemsk tjej som man inte

vill ha någonting med att göra

han skrev att man kan träffas utan att förstöra något

om man gör det på rätt sätt och att jag inte skulle

skriva så om mig själv, för det inte var sant

Han skrev att han inte kunde tro på att han inte skulle få träffa

det finaste han vet, att han inte kan glömma mig

Jag svarade inte och fick då sedan det där i morse.

Drar en lättnadens suck. Det är över. Terrorn är över.

Jag tänker att jag får skylla mig själv som inte gjorde en stor scen när han tafsade på mig på den där middagen med mitt jobb. Jag skulle ha skällt ut honom inför alla våra gemensamma bekanta och hans fru. Jag skäms för att jag inte gjorde det. Och jag skäms jättemkt för att jag kan gilla att han ger mig bekräftelse och vill åt min kropp. MEN det vet inte han att jag gör, jag har trots allt någon slags sinnesnärvaro och låter aldrig han veta det.

Jag vill skriva i ett sms att han kan dra åt helvete

jag vill skriva att han är för gammal för mig och att det är sjukt.

Ärligt så är han för gammal för mig, även om jag gillar äldre

så finns det inte en chans i havet att detta är seriöst.

Oavsett hur mkt han tror att han vill offra allt för att vara med mig

så måste väl en vuxen karl kunna skilja på att bara vara kåt?

Men jag tycker ju ändå om honom!
Han är en VÄN och jag vill bara att det ska vara som förut.

Jag vill att han ska förstå, utan att vi blir ovänner.

Vi har brukat kunna ha kul ihop, och jag hatar hur det blivit!

Min prins tycker som sagt att jag ska anmäla honom för ofredande

Men hur ska jag kunna göra det? Jag skällde ju inte ut honom när

han tog på mig och jag har ju svarat på hans sms ibland.

Det ÄR ofredande (eller nåt?!) och jag mår dåligt.

Men att ens hota med att anmäla känns.. ännu sämre.

Någon som vet någon som gjort något liknande?

Idag är jag iaf kattvakt och ska mysa med henne hela dagen

försöka dricka så lite som möjligt och hoppas på en bra vikt i morgon oxå!

Min prins ska bort ikväll och jag.. vet inte hur jag ska klara av det.

Kanske åker till familjen eller nåt.

Okej, det här kommer ju gå vägen.

Jag kommer kunna väga 65 när vi åker på söndag.

Mådde PISS igårkväll när han kom hit.

Jag förstod att det berodde på att jag var hungrig.

All kraft gick åt att hålla käften och inte bli arg.

För småsaker. Medans han lagade mat..

Det gick okej, vi åt och jag återgick väl till

människa igen. Men han var sårad och ledsen.

Jag antar att han kände sig maktlös. Det blev lite jobbigt.

Han sa 'du förstör ditt liv' och 'du kommer dö ifrån mig'

han var arg på att min familj inte förstod och inte minst

var han förbannad på sms-mannen. Han tycker jag ska anmäla.

Well det kommer jag ju inte göra. Överdrivet.

Han MÅSTE ju ge sig nåt tag..!

Fuskar med fastan.

Pyttelite keso att blanda ut psylliumfrön med i morse.

Ett halvt äpple t lunch med en liten klick kräm.

Druckit två koppar kaffe, ett glas sockerfri läsk och

en kopp the, som inte är inräknat. Så lite mer men ändå.

-

Huvudvärken är kvar. Jag längtar efter min prins.

Även om det oxå betyder att äta en sprödbakad torskfile

och en potatis, samt paprika, så längtar jag efter honom.

Mycket.

Huvudvärken från helvetet och inte en ipren i sikte.

Jag har finkammat lägenheten efter  piller, finns inga.

Inte i några fickor, handväskor eller i botten på pillerlådan.

Vet ni om barn får köpa värktabletter?
Det får dom inte va? Tänkte om det gick att skicka lillasyster

å köpa när hon kommer hit.. Jag skulle göra vadsomhelst (nåja)

för en ipren. suck.

Fast druckit lite vatten och kaffe nu så hoppas det ger med sig lite.

Sugen på att göra ett ryck. Städa, packa, organisera.. fixa. Frächa upp mig.

Ja.. få ordning och sådär. men när hvudet exploderar om jag rör mig så

känns det halvdumt, för att inte säga omöjligt. 

Note to self: att få gnälla över huvudvärk istället för ångest

och hetssessioner är inte så illa, skärp dig! :)

Ja det har jag rätt i. <3 haha.

Okej okej. 66,7kg idag. Blä på det.

Å andra sidan är det bara 0,7kg tills

det står 65 på vågen.

Även om det är 65,9 lixom.

Det kanske går ändå.

Känns så skönt att det inte blev någon hets igår.

Det hade ju ändrat på allt. Nu ska jag krypa ner i sängen.

För är jag vaken så är risken att jag spårar ur idag, det vet jag.

Det känns i hela mig att det inte är långt borta.

Och det vore SKÖNT att inte behöva falla innan resan.

Att kunna känna mig hysat stark och normal när vi åker.

Blir inte så många dagar där, och jag tänker att det ska bli

fint och mysigt bara. Älskar dom jag åker med och det ska

med några 13åringar oxå så det blir nog stök och bök så jag inte

märks så mkt. 2 nätter borta, det brukar vi ju ha annars med

när jag jobbar två nätter i rad. Det blir okej.

okej okej. allt okej. det måste vara okej.