Häromdagen såg jag frun, till en karl som jag pillat lite på. Ni som följt med hit, kanske vet vem jag menar. Han som gav mig känslan av att bara vara en kvinnokropp som han MÅSTA HA :) (vi låg inte med varandra om det nu spelar någon roll.. jag tycker nämligen inte det.)

Jag fick lite smått panik, jag vet egentligen inte varför. Jag vet mer än hon tror om deras förhållande, och jag vet att det lilla han och jag gjorde inte var mer än en spottstyver i sammanhanget, och att dte gjorde varken till eller från. Hon vet inte ens om att vi pratat han och jag. Men ändå, den där lilla paniken. Nästan som skam och dåligt samvete, fast ändå inte. Jag utrymde området :P

Resten utav den dagen färgades utav tankar på honom. Dvs jag var stenkåt :P

NU ska jag ta med mig min nya handväska och åka till min älskade. Två dagars ledighet, det ska bli så skönt! Jag längtar efter att få somna i hans famn, jag åt en banan nyss. Bra för hjärtat, bra för magen. Hej!

It always get's me.

Jag är så trött på besser-nissar.

Jag önskar jag kunde tro på att jag överlevde till sommaren. Då skulle jag göra upp massa roliga planer, saker att luta mig mot när allt känns tungt. Saker att längta till och att skryta om.

Om jag överlever nästa resa ska jag köpa mig en krukväxt.

Min första, har aldrig velat ha någon..

Det har strejkat hela helgen, jag känner mig helt handikappad. Vet inte vad jag ska göra först  nu när det äntligen fungerar. Börjar här, ändå.

Har pratat mycket med min fina prins om hur mkt jag kämpar just nu, med mig själv. Jag pendlar mellan att bara vilja ligga i hans famn och låta han sköta om mig, och att fortsätta kämpa och tro att jag kan klara det själv. Han känner sig så hjälplös, och det är ju inte han som ska ta ansvar för det här.

Hans förslag är dessutom att jag ska överge min vegetariska kost, vilket är helt otänkbart. Jag förstod inte ens vad han menade först. Det är närmare tio år sedan jag åt kött, långt innan jag började kräkas. Jag tror inte jag skulle kräkas mindre av att veta att jag kanske tuggar på en gris som åkt 50mil så ihoppackad att kompisen bredvid klämdes ihjäl.. :( Han förstår inte det där, men jag trodde ändå han hade större respekt för det valet, jag försöker ju inte övertala honom att inte äta kött.

Det som är jobbigast är att jag börjat få ont. Det gör så ont i magen, både av att kräkas, äta och fasta. Och när det gör ont blir jag hela tiden påmind om allt. Och ibland hugger det till i bröstet, jag tror inte att det är hjärtat, men det är såklart läskigt. (jag ska till vårdcentralen snart, hade jag tänkt. om jag tar mig iväg. kolla blodvärden och lyssna på lilla hjärtat..)

blä. orkar inte skriva mer just nu..