Igår blev det en fylla, så jäkla skönt. Helt underbart att se livet som genom rosa moln, våga äta chips bland folk och kunna skylla spyan på alkohol.

Men på morgontimmarna när bara några gäster var kvar tänkte jag att jag skulle kräkas en sista gång för att kunna sova lungt. Det som kom upp var rött, jag tänkte febrilt på vad jag hade ätit som var rött, kom inte på någonting och blev jätterädd, det käns otäckt. Jag hörde hur det rörde sig utanför badrummet, min älskade var utanför. Jag frächade upp mig och gick ut. Han såg att jag var rödsprängd i ögonen, så han rusade fram och frågade hur det var, tog mig i sina armar och lät mig hulka lite.

Jag ryckte upp mig tillräckligt för att kunna tacka de sista gästerna för kvällen och så sa vi hejdå till dem. Sen ramlade jag in i hans famn, och frågade honom om han kunde komma på om jag ätit eller druckit något som var rött. Han tittade på mig med skrämda ögon, han med men såg att han behövde lugna mig. Han frågade om jag spytt, och jag sa att jag gjort det hela kvällen och att nu var det rött. Jag mins inte vad han sa, men det lugnade mig för stunden och tryggheten, i hans famn.. Jag sansade mig och vi la oss för att sova, han höll om mig så där manligt att det känns som att han skyddar mig mot hela världen och det var precis vad jag behövde. Jag vet inte vad jag hade tagit mig till om jag inte hade haft honom just då <3