Jag skulle vilja testa att ta ett litet steg mot att söka hjälp. Mejl kontakt med någon. Någon som vet hur det är med abkontakt? Vad som händer om jag mejlar min 'lokalavdelning'? Jag vet inte ens vad jag skulle skriva.

Jag kan googla mig igenom en hel natt, desperat. Letar något som kan skrämma mig nog för att aldrig mer göra, men det funkar nog inte så. Jag letar efter någon annan i samma sits, men det är för skamligt, om man inte blivit frisk. Jag letar något som kan hjälpa honom, så han kan ta till sig det utan att det ska bli för hemskt men så att han ändå inte behöver slå det ifrån sig.

JAG VET INTE LÄNGRE.

jag är rädd för hjärtstillestånd.

och jag är rädd för att min arbetsgivare eller min familj skulle få veta.

jag är rädd för att han inte ska orka med mig mer.

det är så jobbigt. och han har hört det så många gånger just att det är jobbigt, men jag ändrar mig alltid innan jag berättar vad jag menar den gången, och han får inte höra. han kan omöjligt förstå varför jag är så som jag är, och jag vill inte berätta för han ska tycka jag är en idiot eller äcklig.

det kommer sluta med att jag dör. det känns inte som att jag kan vinna det här. jag har det inte i mig, jag orkar inte. inte ens för honom, för jag är oavsett vad han säger, jobbig för honom när jag är sån här. förlåt mig.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart.

Vet ni någon eller är ni någon som har bulimi?
Vet ni någon blogg som handlar om det?

Jag orkar inte leta längre. Hittar bara 'bulimifri' och liknande

det får mig inte att direkt känna mig bättre.

Jag är inte ute efter att få sjuka tips, jag vill bara känna mig

mindre ensam, någon som kan känna igen min ångest.

Jag är osäker på om det är bra eller dåligt att jag släppt honom så nära inpå, det känns som att jag är på vippen både att släppa allt ansvar och göra det till hans, och att tjata sönder honom bara för att det är så skönt att ha någon att prata om det med. Båda två vore förödande, han orkar inte det, han ska inte behöva orka det.

Jag behåller ingenting jag äter längre

och jag är plågsamt medveten om det

är för nöjd i känslan av en 'tom' mage.

snälla..?