Mår fortfarande som en överkörd grävling. Jag trodde jag skulle hitta mig själv efter dom där stegen, det är väl de där stegen som ÄR jag.

Magen känns likadant ändå. Jaja. Inget mer jag kan göra åt det. Min prins ringde och skulle kanske dyka upp med mat, det känns mest som en hotelse. Vi får väl se, jag orkar inte kriga idag, jag äter det han har med sig och så får det gå som det går.

--

Kom att tänka på i fredags. Vi gick på resturang. Från det att vi fick våra platser så kände jag inte igen mig. Han fick beställa och sköta allt prat, och när det började närma sig att maten skulle komma så försvann jag in i någon slags dimma. Jag slutade prata, jag stirrade på allt omkring mig och tyckte att allt verkade skrämmande. Det kändes som att alla i hela resturangen tittade på mig och tyckte jag var för fet att vara utomhus, och att jag borde hålla mig hemma och bara ha mysbyxor och baggy tröjor.

Tre gånger, tror jag det var, så tvingade han mig ut ur helveteshålet. Han tog tag om min haka och tvingade mig till ögonkontakt och sa 'jag älskar dig, tänk inte sånt nu' eller något liknande. Det var när han såg att jag var på väg att gråta.

Jag hatade mig själv hela tiden eftersom jag inte ens kan gå på resturang med min pojkvän!

Förstår ni? Tar han med mig på resturang som en gullig pojk, så får han detta som  tack. En tjej som krashar totalt och funderar på att stoppa fingrarna i värmeljusen bara för att det ska göra ont och hon får något annat att tänka på.

Precis kommit hem från långjobb. Igår åt jag ingenting, förens det bullades upp med chips på stället på kvällen. Folk var ju med så det gick inte att vräka i sig, men jag åt ändå mkt och kunde ju inte spy upp det.Idag har jag haft ont i magen hela dagen därför. Nu har jag bullat upp med två små dessertskålar med efterrätt, en kopp kaffe, the och mycket vitt bröd.Äta upp, städa undan, spy, dusha, sova.min kväll.