Varit på möte. Åt där. Åkte hem, spydde, fick kämpa som satan för att få upp allt. Hatar det. Gjort nu iaf, pojkvännen är på väg hit och jag hoppas vi får mysigt. Jag känner mig uppåt, kanske för att Mia fått precis som hon ville, aja..

Jag hatar hatar verkligen dessa tomma skåp. Jag vill inte gå att handla, för då kommer jag köpa bröd och choklad. Det vill jag inte ha. Jag vill ha fil och mjölk. Suck. Om jag bara hade lite fil och lite mjölk..

Han var så ledsen, för att jag blev ledsen i måndags. Jag blev ledsen, men jag blev mer ledsen än vad som vore.. normalt om man säger så. Jag blev krossad, av något som jag borde ha spottat ur mig och sedan struntat i.

Vi låg och pratade sedan. Jag sa att jag inte vill skylla på mia, och att det är så svårt för jag förstår ju inte medans det händer att det är något i mig som överdriver. Att jag inte vet om det är riktiga känslor eller överdrivna känslor.

Han sa att jag var som en alkolist, att jag inte ser klart. Att när det kommer över mig så finns det inget annat, mia är viktigare än allt annat. "viktigare än mig" sa han. JAG HATAR MIA!

Den undermedvetna tanken bakom allt när jag började träffa Mia var förmodligen att jag skulle bli snygg, så att någon ville ha  mig. Nu när jag är såhär äcklig och har någon som är heelt fantastiskt som ändå vill ha mig, då kommer jag förlora honom pga det här. Det som skulle ge mig kärlek, kommer ta kärlek ifrån mig, det kommer döda mig. På ett eller annat sätt kommer mia döda mig. JAG HATAR MIA!