Snälla ni.. är det nån som kan berätta hur jag ska göra för att få hjälp? :( jag pallar inte att ringa samtal efter samtal och bli skrattad åt för att jag tror jag behöver hjälp. bor i en så liten skithåla att närmsta ätstörnings ställe är tio mil bort.. men jag vet att tre mil iväg finns psyk. I byn finns en vårdcentral med gamla skvallertanter som fastnat med fingrarna i röven typ, vill helst skippa det. men jag undrar hur det går till. när jag kommer dit, hur ska jag berätta? Vad säger man? Min väninna sökte psykhjälp för ett annat problem och hon fick svara på frågor på ett papper för att de skulle veta vad det rör sig om.. brukar det va så?

En av tjejerna jag jobbar med var så mysig ikväll. vår relation har tagit stryk av mitt bristande tålamod. jag har mått så illa över att det blivit så. hon läser mig rätt bra och på em tog hon min hand och vi gjorde handmassage i 30min och sen har hon suttit i mitt knä och myst ikväll <3 varm i själen. tur förlåtelse finns även om jag vet att det blir fler dåliga dagar..

Jag känner mig ganska otillräcklig.

Fick två saker östa över mig i helgen, saker som var för sig kunnat knäcka mig.

Så jag mår som ni sett inte tiptop.

Allt ordnar sig, det vet jag. Vi tar oss förbi och igenom det mesta.

No worries egentligen.

Men jag funderar på vad jag vill.

Jag vet att jag behöver honom för att överleva.

Men jag vet inte vad jag vill. Det är inte rätt mot honom.

Sen kommer jag på varför jag tänker att jag inte vill.

Det är för att jag ska få vara ensam med Mia.

Det är alltså inte jag som inte vill längre.

Han är ju trots allt mina drömmars man. Det har han alltid varit.

Jag skulle aldrig ta mig levande ur en separation från honom.

Men jag vill inte heller vara den som är med sin partner utan att egentligen vilja det

eftersom det är så hemskt gjort mot honom. Utnyttjande till max, inte ok.

Om jag inte hade en djävul inuti som ville svälta, hade jag inte ens haft

en tanke på att vilja något annat än vara med honom. Påminner mig om det.

Jag kan inte låta Mia ta ifrån mig det enda bra jag någonsin haft i mitt liv.

Hon kommer göra det så småningom ändå, det vet jag, men inte än.. :(

Min ekonomi dödar mig och jag lyssnar på melissa horn.

Det är tungt nu. (lät du henne komma närmre?)

Gjorde mina morgongöromål, tog mina morgonpiller, somnade.

Vaknade av sms, drack en smoothie, sov till nyss.

Syster kommer snart hit efter skolan.

Jag talar om för mig att jag är äcklig och inte behöver mat.

Lyssnar jag på kroppen så skriker den emot, den behöver mat.

Anade väl att lugnet inte kunna hålla i sig.. en omgång panikångest inatt. satt och vrålade tyst i min säng och ville slå allting omkring mig. men jag lyckades lugna mig själv med 'få ut det bara så går det snart över och funkar inte det så ringer jag efter min prins och vi pratar en stund'. Jag hatar mitt liv.