Jag vet att jag tjatat om detta i massor.

Men jag har fortfarande inget mål.

Att inte hetsa borde kanske vara ett mål

men det känns inte som det skulle funka.

Att sätta press på det.

Att äta regelbundet vore nog ett bättre alternativ.

Men skulle vilja påstå att jag redan är där oxå.

Det var egentligen länge sedan jag hetsade (?)

Jag känner inte att jag fastar/svälter.

Har hittat saker som funkar att äta för mig.

Landar ändå på kanske 700-900 kcal de dagar jag äter middag

ihop med honom och det känns väldigt bra!

Att pierca naveln. Jag funderar på det.

Vore så häftigt att våga göra det!

OM jag tar mig ner runt nästa jämna tiotal kg

borde jag nog göra det.

Samt åka till mitt 19åriga jag och berätta

att jag fem år senare gjorde det! =P

(behöver jag ens nämna att lättnaden är enorm

över att det var UVI och inget annat? <3)

Tagit ipren nu och ska börja med pennicillin vid middagen.

Tänkte att jag väl kan ta det nu när jag vet varför jag har ont.

Googlade lite snabbt och tyckte det verkade okej att kombinera.

'hoppas det hjälper med medicin'

tack, nu blev jag ju inte alls orolig.

Men jag har trott att det ska göra ont att kissa med urinvägsinfektion?
Sitter det högre upp kanske? värre. :S

Enough. Jag känner iaf att jag saknar ork att varken svälta

eller hetsa. Jag vill bara ligga här och vänta på att det blir bra.

Funderar på om jag är sugen på nåt. Tänker att jag är värd något.

och att det är riskfritt eftersom jag ändå inte orkar utveckla en hets.

Dom ringde.

Hade fått svar.

Jag har KRAFTIG urinvägsinfektion och måsta åka på apoteket o hämta ut medicin DIREKT.

Han skulle ringa igen i slutet av nästa vecka o kolla hur jag mådde.

Mitt illamående skulle säkert oxå bli bättre sa han. Vilket jävla illamående?
Jag spyr för att jag är fet >_<

Aja. Skönt att veta vad det var ändå!
Tur jag jagades iväg till doktorn <3

och nu är det faktiskt synd om mig..

Sitter äntligen vid en dator.
Ska försöka sammanfatta, allt meningslöst som hänt.

Vaken inatt till efter tre. Väckt klockan fyra o vaken en stund.

Kliva upp klockan sex. Död. och ont.

I bilen på väg hem efter jobbet trodde jag att jag skulle svimma.

Hade så jäkla ont. Åkte hem till mamma och syster.

Dom sa att jag såg blek ut. Det syntes att jag hade för ont.

Mamma frågade hur länge, och syster svarade "sen i lördags"

Mamma sa att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen.

Syster förklarade att jag aldrig kommer göra det.

Mamma ringde. Patetiskt. Kan inte ens ta hand om mig själv.

Där fick hon rådet att jag skulle in på vårdcentralen, så hon bokade tid där.

Dit åkte jag själv. Ringde min prins efter vägen, frågade om han skulle ta lunch då.

Vid nio, och följa med mig. Han sa nej och han satt nog med kollegor för han var kort.

Ringde upp fem minuter senare, sa att det var viktigt att jag la alla kort på bordet.

Jag gick in. Anmälde mig. Kämpade mot tårarna och började gråta.

Vad fan ska jag säga!?

Stofil läkaren ropar mitt namn, han är både senil och döv. Och jag kan inte prata o förklara.

Det är på framsidan jag har ont. Han får det till att det är njurarna och känner bak på min rygg.

Slår på njurarna men jag har inte ont där. Han får det då till att det är muskelvärk i ryggmusklerna. WTF?

Nej det köper jag inte. Muskelvärk i fyra dagar, nonstop oavsett om jag rör mig el inte,

som inte ger med sig och jag vet inte av att jag har gjort något. Bullshit.

Han frågar om jag har några andra symtom. Han frågar om kisseriet funkar, jag säger ja.

Han frågar om jag har diare, jag säger att det funkar som det brukar. Han frågar om kräkningar.

Jag säger att jag kräks varje dag. Han frågar om jag har sura uppstötningar och halsbränna.

Jag säger att ja visst, kanske ibland. Men det är inte därför jag spyr.

Han frågar om jag mår illa, jag säger nej. Jag spyr ändå.

Han säger att magkatarr kan vara ärftligt och jag får medicin för det. dööö!

Som tur är säger han att han tycker att det borde utredas. Han märker inget alarmerande.

Men vill ändå ta prover. Mer än de vanliga, utökat vad han nu sa. Det kändes iaf bra.

Fick klämma fram några droppar till ett urinprov oxå. Fem små rör och ett större med blod.

Som jag sa, hoppas att min kropp talar om det jag tydligen inte klarar av.

--

Dåliga dock. Han skulle ringa när han fått provsvaren.

Jag frågade systern som tog proverna om det var från hemligt nummer.

Jag har ju telefonterror från dolt nummer som jag inte svarar på.

Gifta män och sådär. Röstmeddelanden som inleds med

"Hej stumpan" och jag undrar när jag blev stumpa åt honom?!?!?! nä.

Men får väl försöka svara då.

Nån som vet hur lång tid det tar? Nä det är väl svårt att säga..

Fick lämna sex rör med blod samt urinprov. hoppas min kropp lyckas berätta vad jag inte klarar av. världens bästa sköterska som tog proverna. jag ville att hon skulle ta hand om mig och göra allt bra. är glad att jag gått ner i vikt när min mage skulle klämmas på <3 ringde som sagt min prins önskade att han skulle fara ifrån jobbet och följa mig men det kunde han inte. det hade varit bra om han kunde det. Förlåt dessa surriga inlägg. han tittade på mig som att jag var helt pantad. jag är både rädd och förväntansfull över vad de visar. kommer nog inte hämta ut det han skrev recept på för magkatarr. men hur ska jag förklara det då? Suck

Bryta ihop i telefon med prinsen. gråta i väntrummet. Träffa en äldre läkare. få medicin mot magkatarr för att jag sa att jag spydde varje dag när han frågade fast jag sa inget illamående. ska iaf ta utökad mängd prover för han ville utreda noggrant. prova lyssna då?! Njurarna sitter där jag har ont men han trodde det var muskulärt. typiskt att jag inte har så ont.

Tánk på mig..

Jag överväger att faktiskt prata med mamma.. så vuxen känner jag mig. vaken till efter tre inatt och jag blir inte förvånad om jag svimmar. så ont har jag.