Hon kände igen mitt sällskap o efter ett tag även mig. men guuud!! Vad annorlunda du ser ut.. människa jag känner ju inte igen dig!! ÅH vad jag gillar det. lite sorgligt att jag inte ska gå ner så mkt mer.. fick även veta att den smala människan har bara en stl mindre jeansmidja än mig. ska försöka suga in det :)

mormor osv var hit en snabbis idag.

Fick städa som en tok för att våga släppa in henne.

Det gick bra.

När dom skulle gå väntade hon till alla andra gått och så tittade hon på mig

'duu.. eh. hur mycket har du gått ner i vikt egentligen?'

Jag svarade tack och att jag inte visste.

Hon gav sig inte. Hon frågade vad jag gjort, om jag slutat äta helt eller?

Hehee.. eeh. så frågar man väl inte!
Hon sa 'jag ser väl att du gått ner i vikt! det har jag sett länge nu..'

Jaja. Jag skiter väl i vad dom pratar.

Så länge dom inte tror att det hänger ihop med min prins.

fan oxå.

Jag skyller mig själv för att det är så lätt att när mina tankar blir mörka låta dem vandra iväg till den hemlighet från hans gamla liv som han berättat om. Ingen stor grej egentligen, men jag är expert på att förstora.. Ni vet. Nu satt jag här och var allmänt less på livet, och började tänka dåliga tankar om just den saken. Blev arg på mig själv för att ta till ett sådant knep. Men så kom jag på en sak.

När jag lärde känna honom sa han en självklar sanning om sig själv.

När nyligen jag fick veta hans hemlighet var inte den sanningen så sann längre.

Och han sa 'du är den förste och enda jag berättat det här för'

men i helgen fick jag veta att en utav hans vänner oxå vet.

Vart tar det slut?

Det var DET som tog ner mig inatt. Jag är knäckt för att det bara blir värre och värre.

De sanningar jag får veta visar sig vara lögner, igen och igen! Jag förstår honom, såklart.

MEN det känns ändå inte direkt kul eller tryggt.

Det känns skönt att ha hittat orsaken till alla känslor. Så kan jag ta itu med dom.

Hittade nån slags widget liknande grej man kan ha på bloggen

där man kan typ räkna ner dagar till sin födelsedag el liknande :)
Massa roligt iaf! Sen kunde man oxå ha viktkurva, toppen tänkte jag!

Fast sen insåg jag att min vikt inte borde ändras så mkt mer

och att jag ändå inte har någon målvikt x)
Men för er andra kanske det vore nåt, ni som har mål?
Googla på lily slim :)

Att ha den för att kolla att man behåller sin vikt känns lite overkill.

Jag gick till sängs långt innan honom. Han kollade texttv och fikade.

När han kröp ner var jag fortfarande klarvaken, och ville prata.

Jag var uppspelt och kunde för allt i världen inte slappna av.

Jag visste att jag varit en bra flickvän och förtjänade uppmärksamhet

men samtidigt visste jag att han var trött och jag inte kunde 'kräva' det..

När han slocknade drog jag täcket över huvudet och grät.

Jag tyckte allting var orättvist och jobbigt.

Jag försöte komma på varför. Analysera och nyansera varför jag

var så himla ledsen. Jag kom ingenvart.

Förutom kanske att jag jobbar ikväll och vi inte kmr ses.

Jag vet inte, för det kändes inte heller som att jag ville ta vara på

det faktum att vi sov intill varandra, vilket jag borde ha velat då..

Äh, jag är ett weirdo. Somnade så småningom och vaknade lika less.

Har dåligt samvete nu för jag sa ingenting till honom i morse,

bad honom vara tyst och gav honom ingen hejdå puss.

Men han tror nog bara att jag var trött, inte att jag var lite besviken

för att han inte orkade hjälpa mig igårkväll..
Och om jag hade pratat hade jag säkert sagt något elakt som hade varit värre.

Jag önskar att jag bara kunde vara.. skönt att smärtan iaf börjar ge med sig.

Nu är det bara lite molande värk. Fast ätit antibiotika sedan onsdag

och jag tycker nästan att det borde vara helt borta nu? :/

Idag är det ju som bäddat för hets eftersom jag lyckades undvika en igår.

Jag sitter med frukosten och har varit in i köket tre gånger för att hämta en muffin

innan jag ens är klar med det jag egentligen ska äta. Bara jag tar det lungt så

kommer magen vara full utan den där muffinsen och jag kommer må bättre än om jag ätit den.

Jag stressade även igenom morgonen och såg till att hinna med lunch bestyren

dvs jag är helt ledig och ensam till två. Kanske var ett dumt drag.. :/

Igår la min prins armarna om mig och suckade. Tittade på mig och sa

"nu kan jag föreställa mig dig som ett benrangel.. det kan jag nu.."

Jag minns när han sa att han inte kunde föreställa sig mig så smal.

Det här kändes bättre.