Sitter här nu och funderar på hur jag ska göra.

Jag har inget att säga till honom idag.

och jag är rädd att det gör saken värre att vi träffs då.

En sak är säker iaf, det ska dröja innan jag åker hit så som jag gjort de senaste veckorna. Jag har försökt bli hemma här, knappt varit i min egna lägenhet alls. Tio minuter om dagen typ, hämta rena kläder eller packa en väska..

Jag återgår till att komma hit sent. Han får ha mig som en night-time-kramkudde eller knulldocka, jag mår bättre av att inte vänta mig något från honom så det är därför jag tänker så. Det är inte egentligen för att straffa honom, eller för att jag inte vill vara hos honom.. Att varje dag tro att jag ska få vara med honom från det att han slutar jobbet och inte få det är jobbigare än att själv bestämma att jag åker till honom vid tio.. eller så.

surrigt inlägg x( skitsamma..

Tårar igårkväll IGEN.

Alla förhållanden har svackor, jag räknar med att vi kommer ut på andra sidan om det här och fortfarande håller varandra i handen. Han påstod igår att jag skulle glömma honom på en vecka om vi gjorde slut. Tårar.

Det var egentligen han som var ledsen igår, han var deprimerad på mig. Han brukar sällan vara det, och när han väl är det så säger han inget. Igår så sa han faktiskt att han var ledsen på mig, jag vill ju uppmuntra det, samtidigt som de han faktiskt sa var skitsnack.

Jag tycker vi har haft det bra nu, rent praktiskt. Jag har haft min dator hemma hos honom, och när han stökat runt på kvällarna har jag kunnat spela på den istället för att vänta på honom. Igår sa han att han önskade jag hade gått och lagt mig istället för att starta datorn "tror du verkligen jag stannat kvar i vardagsrummet om du gått in och lagt dig?" frågade han mig. Den här älskade fina mannen måste ha missat att jag i flera år inte gjort annat än legat i hans säng och väntat, medans han kollat på tv. Varit hemma hos mig och väntat, suttit i bilen och väntat, varit på jobbet och väntat och han har aldrig förut brytt sig om att stressa något för att jag väntat, varför skulle igår ha varit något annorlunda?

Jaja, det är skönt att få veta vad han tänker när han blir ledsen. Men lite tråkigt att han helst vill ha mig 'alltid redo' för det ställer jag inte upp på, inte längre. Jag hade på tungan att fråga om han ville ha några dagars paus, jag planerade att ta med det mesta av mina saker när jag åkte på morgonen och att lämna min telefon här så att vi inte skulle kunna prata i kväll eller i morgon kväll när jag jobbar. I morse stod han i sovrummet och frågade bedjande om vi kunde ses på lunchen, jag kan inte göra så mot honom då, han skulle bli för ledsen och det är ju egentligen inte det jag vill. Jobbigt idag.. väldigt jobbigt.