Nåja inte så långt borta. Några timmars bilfärd, men ändå. Det är som att det känns i hjärtat när han åker iväg sådär.. Ett litet stort tomt hål mitt i bröstet.. Fånigt jag vet.. Men jag kände likadant efter gymnasiet och alla drog.. Det står ju i den där boken att vi är känslovarelser.. :) Anyhow, jag älskar den där första kramen när man saknat varandra.. <3

Han ska iväg med jobbet.

Han åker ikväll och kommer hem sent i morgonkväll.

Jag jobbar inatt men får ändå lite ångest.

Jag vet inte varför. Det är något annat än vardag

och vi gör det inte tillsammans..

Jag kommer sakna honom, fast jag egentligen inte

kommer hinna märka att han är borta typ.

Jag kommer säkert gråta en skvätt ikväll.

När vi vaknade i morse la jag handen på hans kind

han tittade på mig och sa 'ja jag ska köra försiktigt' x)

Jag bor på första våningen, och när min prins hoppar ut över balkongräcket på morgonen går jag fram till fönstret och kikar på honom tills han åkt iväg i sin bil. Idag kändes det lite jobbigt, eftersom jag inte orkat klä på mig bara för det. En gubbe gick fram och tillbaka alldeles utanför min balkong med en hund, jag dök ner på golvet x(