Var redan helt slut. fått mens och massa värk av den. njurarna gör så satans ont igen och jag har sån frossa att jag kunde vispa grädde med händerna. så matt. orkar inte och vill inte. funderar på om jag ska få in både telefonsamtal och läkarbesök i morgon men jag vill inte. jag pallar inte. idag fragade en bekant om jag var sjuk eftersom. jag blivit så smal. sen sa dom att jag måste äta. sedan pratade dom om gastricbypass så dom tycker väl ändå att jag är fet.. min karl tycker jag ser så liten och harmlös ut, jag blir glad men hör att han inte menade det positivt.. han är ledsen..

Jag svarade gråtande i telefonen när han ringde igår att jag inte orkar med, jag fixar det inte och vill inte längre. ska man ta sig igenom dag efter dag med fullspäckat schema avjobbiga saker man inte vil göra och som egentligen inte ger något? jag tar mig vidare på autopilot och drömmer om lugnet jag tror ska komma. om två dagar är det inget mer, då får jag ro. men den där dagen bara flyttas fram hela tiden och kommer aldrig. jag vill inte mer. vill inte låtsas bry mig och vara glad. jag vill bara flytta in hos honom och slippa allt annat. vara hemma. vara trygg.. jävla skitliv!! Det togs bilder i helgen igen, kom på facebook. mina nyckelben syns och jag ser inte enorm ut.. men det är en så klen tröst idag. JAG VILL INTE MER!!!