Det är kaos här nu, lite lungt kaos sådär.

Det har varit skönt att jobba två dagar.

Vi har träffats på luncherna, men jag har haft kvällarna för mig själv.

Det är mest för att jag inte vet var jag står som det har varit skönt.

Det är otänkbart att säga att jag inte vill träffas mer.

Men det känns lika otänkbart att vi ska fortsätta som det varit.

Jag vet inte vad som ska förändras..
Allt kanske känns bättre när vi ses, när vi fått vara isär lite.

Han behöver nog mer egentid tror jag, jag har redan för mkt egentid.

och vi behöver göra andra saker tillsammans än bråka om tvn och ha sex.

Försöker vara logisk och resonlig, men det är svårt. Jag känner så mkt.

En hel del som jag inte vill känna faktiskt.

15% av mitt liv har jag känt mig älskad av denna man.