Jag sitter och tänker på att skada mig.

Skära, bränna, riva, slå osv osv.

Det känns som det är något som behöver ventileras

för jag vill egentligen inte känna blodkicken igen.

Kicken av att se blodet rinna.
Det enda jag har kvar är att jag river mig om jag

blir socialt trängd, annars inget.

Och jag vill behålla det så.

Men jag kommer explodera snart.

Jag har 'bara' honom att prata med och självskadande, att skära sig osv har han

väldigt svårt att förstå, han tycker inte alls om det.
Jag vet hur han ser på 'sånna' som skär sig och jag vill inte att han ska se på mig så.

Jag kan inte förklara mig så han förstår.

Jag vet att jag inte har något att skriva.. men jag vill ta igen för allt 'icke-bloggande' men jag inser att det inte är så smart att kasta iväg värdelösa inlägg. Jag försöker lägga band på mig men misslyckas.

Igår i stallet kom min prins oanmäld, jag hade mina gamla kläder på mig, de som är alldeles för stora, som sitter som säckar på mig numer. Han sa när vi kom hem att jag sett så liten och ynklig ut, jag sa att jag känt mig enorm i de där kläderna. Men är det inte det vi drömmer om? Att se liten ut i oversizetröjor? :)

Han sa att när vi träffats hade jag varit en rejäl kvinna. Nu är det bara halva jag kvar. Att han fått en småjänta på halsen. Att jag blivit så ynklig och liten. Att jag kommer försvinna. Han ringde mig på lunchen nyss och hörde hur trasig jag var, jag sa att allt var bra. Han skrattade och sa att jag ljög. Han pratade om läkare och att det är dags att ta tag i mig nu, att det på allvar är dags. Undra vad han menar med det.. förhoppningsvis ingenting.

Jag väger fortfarande 65 och jag vet att det inte alls är tillräckligt lite, så ni behöver inte alls bry er om att folk säger snälla saker till mig. Det är bara för att jag har varit enorm. Ni är mkt snyggare än mig, jag är medveten om det. Men jag är på väg, okej? Låt mig glädjas lite? <3

Jag orkade verkligen inte släpa mig till läkarn idag.

Eller ja problemet var väl egentligen telefonsamtalet för att få en tid.

Jag käkar upp den antibiotika som blev kvar efter förra kuren

och så fyller jag på med 'naturmedicin' som en väninna sa skulle

kunna bota det hela på egen hand.

Det kanske dämpar det hela ett tag, kanske genom påsk iaf.

Min mens.. försvann igen?
Hade lite blödningar igår, men sen har det inte kommit något mer.

Vill att den kommer igång så den tar slut innan helgen.

Egentligen känns saker o ting lite bättre idag.

Det är mindre grejjer som hänger över mig, jobb och personalmöte

och att gå ut o äta med hans släkting och hennes man är det enda som finns kvar.

Det är egentligen inte så hemskt, känner jag idag iaf.

Kram till er. Era kommentarer är guld värt dagar som igår! <3