Överlag var det en trevlig kväll igår. Det var de där hemska stunderna runt maten.. alltså jag fattar inte hur det kan påverka en så mkt?! Total jävla misär lixom, pratat med min prins idag och för övriga var det nog inte lika dramatiskt som det kändes för mig, tur det :) Men jag har då ingen kontroll längre över min egna hjärna, och bara vi får vara ifred så går nog allting bra. Jag har fått anstränga mig hela dagen idag för att dra fram andra minnen än de som snurrar kring maten och fikat och sådär.. dom finns där och jag inser att det är sjukt allting..

Era kommentarer, de värmer, massor! Att mobilen plingar, jag har fått mejl, om att jag har fått en kommentar, loggar in och ser en kram från någon.. det är värt så enormt mkt, tacktack fina ni! <3

Jag vet inte om man syftar på att sitta på knä på golvet och kasta sig dubbelvikt framåt i ångest tårar för att det serveras korv m bröd och alla tjatar. min prins stryker mig på ryggen och säger till dom andra att det är en evig kamp att få i mig mat. jag vill lägga in mig nu. NU! Utan att nån får veta..