Haft en fullspäckad dag. Inte ett spår av gårdagens tjaffs.

Cyklade, sprang (IGEN!!!), skötte djuren, cyklade lite mer.

Lunchade med min karl, lekte med mina syskon och

har sedan spenderat kvällen med min karl.

Jag väger i skrivandets stund 67,05kg, påklädd och kvällsvikt iof

men det känns ändå rent förjävligt. Vad hände med 63,2?

Men på riktigt denna gång måste jag nog prioritera att fungera mentalt.

Både som en flickvän och särbo/sambo och syster och anställd.

Fortsätter jag att springa, och utökar cyklingen ännu mer kan jag äta.

Träning ger ju mer ork, endorfiner och är bra för hormonerna.

Det borde funka. Hoppas jag. Det måste funka!

Vet inte vad jag gör om jag inte väger under 60 till skolavslutningarna.

ja igårkväll blev ingen höjdare, jag låg i sängen här hemma och sov.

han låg bredvid och kollade på hockey. hockeyn tog slut.

vi skulle sova hos honom så vi skulle iväg.

Han klev upp och fattade inte att jag sov.

Jag sov och fattade inte alls hur bråttom iväg han hade.

Vaknade inte till riktigt förens han sa HEJ DÅ och pussade min kind.

Skitirriterade på att jag inte var kontaktbar och verkade 'låtsas-sova'.

Han tänkte lixom dra. Och jag tänkte att jaha, det är väl så då.

Han orkar inte med mig mer och det är bäst jag släpper honom.

Han åkte givetvis inte utan satt kvar och frågade mig hur det

skulle kännas om han åkte hem utan mig och vi sov isär.

Vi pratade resten av kvällen och kramades.

Somnade omslingrade och har haft en underbart mysig natt!

MEN tankarna finns kvar, jag borde släppa honom så han får vara ifred.

Jag vet ju knappt vem jag är hälften av tiden.

Satt i soffan med lillasyster igår. Hon fingrade på mina nyckelben och frågade

'vad är det här för något?' åh <3 dom kanske kommer fram snart.