Livet leker fortfarande inte men jag orkar inte gnälla just nu.

Tänkte fråga er efter tips. Den där gifta herren, skickade igår igen.

Jag svarade att jag inte mådde så bra och inte orkade med honom.

Varpå han lovade att lugna sig med sms,

och bad att jag skulle höra av mig om han kunde göra något för mig

(ja om du kunde försvinna vore det bra.)

Nu tänkte jag såhär; vad ska jag säga till honom att det är för fel på mig?
Jag antar att han kanske max lugnar sig några dagar, och då vill jag ha något

fult att kasta i ansiktet på honom. Men problemet är ju att han umgås med

min lillebror, och det kommer ju avslöjas.

Ska jag säga att jag har personlighetsklyvning? eller ska jag säga att jag har fått

amputera mina armar? att jag är inlagd på psyket?

Ska jag kanske säga att min 'master inte tillåter mig ha telefon längre'?

Ska jag börja bestämma dater med honom låååångt härifrån och inte dyka upp?

Han borde ju ta rätt illa vid sig om jag säger en sådan lögn som han sedan fattar är ljug?

Ja jag vet inte om jag kan vara så taskig, men har ni några bättre ideer?

Att bara svara 'fortfarande sjuk' kan ju oxå vara ett alternativ,

så fort han skriver något.

well att ha urinvägsinfektion räcker som last. man pallar inte mkt mer

när man inte ens kan stå rak i ryggen -.-

Min mens brukar vara konstig, så jag antar att den snart dyker upp.

Bara det där med blödningar när den 'borde' komma och sedan inget

mer verkade lite skumt så hade en del tankar på det igår.

Tänkte på för läääänge sedan när jag sa till min prins att

'om jag slutar äta då? då kanske jag slipper mensen så kan vi ha sex jämt?'

jaa jag är lite skruvad och gillar sex :P

Jag tänker att det vore bevis på att jag äter tillräckligt lite.

Jag tänkte att det vore så skönt att slippa sliten

Tänkte att det vore så fruktansvärt JÄVLA dumt!

Jag tänker på hur sabbad min kropp skulle vara om det var så

och på att det försämrar alla odds om jag skulle ändra

mig i någon slags framtid om jag har någon ang barn.

Jag kan inte säga att jag önskar att mensen kom, för nog

önskar jag bevis på att jag äter tillräckligt lite.

Men jag tror den kommer, vilket kommer vara en sån besvikelse.

Kommer skämmas över att ha trott att jag äter så lite för det gör jag ju inte >_<

--

Well självskadeviljan går i perioder. Som vågor. Ibland känner jag sån längtan.

Hittils har förnuftet tagit över varje gång. Håller mina tummar..