Idag mår jag rätt bra.

Jag ska köpa en cola senare, för det är det enda jag kan tänka på.

Men idag ägnar jag alla tankar åt att hata. Henne. Hon som inte tillför något bra någonstans i mitt liv, men som ändå finns där. Hon som jag enligt min karl inte får tänka något illa om, och bara det får det att kännas som att han väljer henne framför mig. Jag hatar hatar HATAR det, men det går inte att prata om med honom. Jag vet vad han känner och vart han står, och att det inte alltid är menat från honom så som det känns för mig, så det får vara. Men det vore kul om han kunde förstå min sida av det hela oxå..

Jaja, som sagt, det är en helt okej dag.

Jag antar att det här är en del i något mönster av mitt dåliga beteende. Just nu är jag bara matt och less, orkar inte äta och jag orkar ingenting. Vad kommer näst måntro?

Har försökt att slå undan ångesten nu i 40min. Försökt att tänka att jag inte ska krasha. Men nu är paniken över att eventuellt inte hinna kräkas om han ringer från min trappuppgång och vill komma in, större än allt annat.

Haft en dålig dag.

Huvudvärk hela dagen, och jag vet inte varför.  

Det känns bättre om man vet varför man har huvudvärk..

Spytt två gånger.

Och nu när jag vet att min prins kommer dyka upp snart så har jag tagit en ipren. Jag är lite fånigt rädd för att ta det annars, utifall något håller på hända och jag skulle missa det eftersom värktabletten dövade något.. Känns fånigt.

Yr i hela kroppen .tankarna bara far..ensam efter jobb nu.önskar jag fick känna hans armar om migmen det är jag inte värd. ingenting.

Ska iväg på ett långpass jobb nu.

Jag plockar ur saker ur min vanliga handväska för att få plats med godis och chips. Fyller vattenflaskan med läsk. Det är småjobbigt att märka sådana saker.

Funderar på att plocka ur det, väl på jobbet kan jag ju inte göra något åt det när godissuget kommer.. Har jag det med mig finns ju ingen återvändo, då blir det hets och spya framåt småtimmarna.

Men jag känner mig själv. Det kommer följa med mig, den här gången som så många gånger förut. Ensam på jobbet kommer jag tugga chips och driva mig själv till vansinne. Hatar ljudet av när jag själv tuggar.

Han kom hit en sväng nu på em min kära, en paus i arbetet i trädgården. Han hann knappt tömma upp kaffet innan han började prata om att åka igen. Han blev här en timma, mer än vad jag räknat med. Men bara för att han tjatade hela tiden om att han skulle åka snart så var jag bara suris, helt bortkastat.

Jag trodde lixom att vi skulle prata. Kanske om vad jag sa igår.

Jag trodde jag skulle få se på när han åt mitt färska bakverk.

Jag trodde vi skulle kramas lite.

Jag trodde... jag skulle kunna fly tankarna en sekund elr två.

Spela roll vad jag trodde. Han kom. Han åkte. Jag grät.

Vi pratade igår, han och jag, om att jag berättar lite. Jag frågade om han vill veta mer eller mindre om hur knäpp jag är, för det är inte schysst att bara berätta lite.. Han sa att han ville veta mer. Han låg redan och halvsov, vi låg i sängen och småpratade och kramades så han blev trött redan klockan åtta.. Vi skulle ju ändå inte somna riktigt, så jag tänkte jag kunde prata. När han inte är riktigt vaken och svarar fick jag tid att formulera mig.

Jag berättade saker som att jag spyr i perioder upp till fem gånger om dagen. Att det är det enda jag tänker på, det finns inget annat. Jag pratade om att jag kan dricka vatten om jag inte ätit något, för att ha något att kräkas upp och skölja magen och få den där bekanta känslan. och lite sånt, hemliga hemlisar.

Jag vet inte hur han tänker om det nu efteråt, vi pratade inget om det i morse. tänkte bara skriva nåt..