Jag är delad i två, och har ingen aning om hur jag ser ut, det är ingen nyhet. En del dagar kan jag tycka att jag ser helt normal ut, och ibland ser jag ut som en badboll, att en till person lika stor som mig hänger som en ring runt magen på mig och gör så att det blir svårt att gå.

Men jag är nog livrädd att bli så stor som jag känner mig ibland. Att det lixom inte ska gå att dölja mina valkar, att få en mage som hänger ner över mina knän. Att få valkar på smalbenen eller veck på ryggen som jag måste få hjälp att tvätta. Jag är rädd att det ska synas på mig hur jag syndat gång efter annan och ätit sånt jag inte förtjänat.

Nu skäms jag för att skriva det här, eftersom jag vet (och inte vet) att jag redan är så stor at det syns. Ni ska veta att det här var ett jobbigt inlägg att skriva, väldigt jobbigt. Postar ändå.

Jaja, lite ner iaf. Det får duga.

Jag är glad åt några dagars ledighet from nu

till söndag. Och på söndag är jag glad åt

ob-tillägget, liksom på måndag.

Kanske. Igår när allt var som svartast såg allt ut som en

ond cirkel. Jag behöver pengar, så jag kan ha bil.

Men hade jag inte jobbet så behövde jag ingen bil.

Hade jag inget jobb blev jag utan pengar och vi kunde

kanske få tummen ur och flytta ihop.

Såg bara dåliga lösningar på allt. Hemska tankar fulla huvudet.

Inget kul. Nej, nu ska jag min vana trogen sova lite mer.

Så jag inte får för mig att äta något, hejhej.

Ganska lungt i huvudet och sådär. allt bra förutom att det just högg till i mitt bröst. hoppas det är lungt. det är det nogaannars vet ju ni vad som hände med mig iaf. nejdå förlåt att jag är såmakaber det är ok allting. :)

När jag är som svagast lovar han mig att allt blir bra. han lovar att vi ska få bo ihop, att jag inte ska dö, att han inte tänker lämna mig, att vi ska skaffa hund, att jag kommer kunna äta utan ångest och utan att gå upp i vikt. det är svårt att tro på men skönt att fantisera om. det vore fantastiskt.

På att armbandsuret sitter löst precis som jeansen och arbetsbyxorna. fokuserar på att jag måste komma i klänninen på julafton bara för att det vore en grym känsla! focus!!

Usch jag mådde lite bättre en stund men nu är det bara jag och ångesten igen.

Jag har ju nyss spytt mig tom

ändå är illamåendet ett faktum.

Syra ur magen som vill upp och ut.

Jag önskar verkligen att jag inte hade så många måsten.

Jag önskar jag kunde fokusera på min älskade

vårat liv ihop och min hälsa.

Det är hemskt att inte få sova i hans trygga famn.

Även om vi tjaffsat på kvällen och han inte håller om mig

så kan jag vakna och krypa och lägga mig som en sked bakom.

Jag hatar att veta att det är omöjligt. Han finns inte där.

Jaja, lika bra att spy igen då

medans man är ensam.

Just nu är allt svart.

Jag ser ingen mening med någonting!

Han ringde nyss och jag bara grät

sen vägde jag mig, hetsade spydde och vägde mig igen.

Jag vill ingenting. Orkar ingenting.

Skiter i allt. Ska jobba ikväll.

Känns som hela min värld rasar samman.

Jag krashar.

bara ta mig härifrån.